Besjälade dansare

Med stor entusiasm såg jag fram emot att få se Cullbergbalettens Protagonist på Dansens hus och läste i programmet om föreställningen att den handlar om ”stammar, samhällen och grupper”.
Men inledningsvis verkar dansarna röra sig, som om de snarare vore enskilda, separata tankar i rymden. De stöter emot, rör vid varandra och dansar en stund med varandra. Det var som att titta in i någons hjärna där tankarna studsar omkring innanför skallbenen. En del tankar har fart och andra tankar är mer lugna. Allt studsar runt omkring och hit och dit. Känslor formas hos människan som har dessa tankar. Så kliver några av dansarna in i ljuset på scengolvet och ut i mörkret på sidorna, som om det ur kaoset formas betydelser. En konstellation av dansare som är i ljuset för att sedan plötsligt bytas ut av några andra dansare som tar plats i ljuset. Det råder växelverkan och så småningom dansar alla i ljuset.
Revolutionära sånger ackompagnerar dansen och dansarna faller också in i sången, vänder sig mot publiken för att sedan tystna. Det blir en lång tystnad och dansarna börjar sedan sjunka ihop. De klär av sig nakna samtidigt som belysningen dämpas. Alla börjar halta och de liknar plötsligt neandertalare, och nu blir det verkligen tydligt vad koreografen avser med ”stammar, samhällen och grupper” när dansarna bär runt på varandra och hänger och klättrar i scenografin och så tar föreställningen abrupt slut.
Nakenhet på scenen är just nu överexploaterat och har blivit ett manér. Men i denna föreställning passar den faktiskt bra in i helheten och är i samklang med att visa upp som bilden av ett slags ett uråldrigt stamfolk.
Det står även att läsa i programmet att ”många stamfolk tror på animism, enligt vilken alla föremål, både levande och icke levande, permanent eller temporärt bär på andar av själar”. Jag tyckte mig uppleva dansarna som levande och som bärare av sin egen historia, även om de i början av föreställningen snarare tycktes representera ett virrvarr av motstridiga tankar. Men mot slutet av föreställningen blev dansarna besjälade.

Jonas Lindman