Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 27 november 2020

Att förundra sig och underhållas

2016-12-06

Fakta:

Namn: Alice i Eventyrland
Koreografi: Christopher Wheeldon
Musik: Joby Talbot
Ensemble: Den Kongelige Ballet
Plats: Det Kongelige Teater, Gammel Scene, Köpenhamn
» http://www.kglteater.dk

Alice i Eventyrland (Alice i Underlandet)är en av de största barnbokssuccéerna i den anglosaxiska världen, men i andra delar av världen är kanske historien är mer känd från den många filmatiseringarna av boken. Nu finns även Carroll Lewis saga som balett, i koreografi av brittiske Christopher Wheeldon. Baletten skapade han 2011 till The Royal Ballet i London och The National Ballet of Canada i Toronto. Uppsättningen med Den Kongelige Ballet i Köpenhamn är likaså en samproduktion med den Kungliga Baletten i Stockholm, där det var premiär redan i våras. Det handlar således om en omfattande och påkostad produktion med massor av människor såväl på som bakom scenen.
Det finns också väldigt mycket att se i Alice i Eventyrland, det vimlar av märkliga väsen i magisk inramning skapad av scenografen Bob Crowley. Här finns alltså väldigt mycket att förundras över kring Alice, som drömmer en otrolig dröm som på sätt och vis påminner om flickan Clara i Nøddeknækkeren (Nötknäpparen), som ju annars brukar ges på Det Kongelige Teater under den här tiden på året.
När Alice faller ner i kaninhålet, upplöses tiden. Ett kort ögonblick blir i det närmaste till en evighet. Tiden är inte absolut utan något relativt. Och så är det i stort sett med allt i Underlandet, det är tvärtom det viktorianska samhälle som Alice jämför allt med och känner till. De statiska hierarkier som hon också har lärt sig i sitt borgerliga liv, ersätts i Underlandet med en lång rad förvandlingar. När allting förändrar sig, blir det centrala spörsmålet för Alice: Vem är jag?
Alice – dansad av Ida Praetorius, som gestaltar en väldigt alldagligt vanli flicka. Det är de underliga och apparta skepnader som hon får möta som är de intressantaste karaktärerna. Den galna hattmakaren dansas lustigt av Charles Andersen, hans frenetiska stepp-steg speglar eminent karaktärens rabblande galenskab. Cédric Lambrette är likaså väldigt skojig som Hertiginnan som stor vältrande matrona med med surt hängande munvinklar och som inte är särskilt trevlig mot små barn. Kizzy Matiakis är också helt enastående surmulen som Hjärter Dam, som vill halshugga allt och alla. Hon är en djävulsk diva, som ingen vågar komma i klameri med, men lyckligtvis för Alice och hennes nye vän Hjärter Knekt, dansad av Andreas Kaas, bor den onda Hjärter Dam i ett korthus och det ska inte mycket till för att det ska tippa över ände.
Musiken till Alice i Eventyrland skapad av den brittiska kompositören Joby Talbot – en flitigt förekommande balettkompositör, och den är mycket uttrycksfull. Den danska balettpubliken har redan hört hans spännande musik till Wayne McGregors makalösa verk Chroma. Slagverkarna intar en framträdande position i partituret till Alice i Eventyrland. Det är fullt ös från orkesterdiket, vilket fint matchar rörelserna på scenen. Dessutom knyter Joby Talbot an olika instrument till olika scenpersonligheter, exempelvis oboe till kålmaskens dans. Sensuellt och förförande vrider den sin kropp till en indiskt inspirerad musik. Kålmasken är vackert dansad av Sebastian Haynes, som drar in Alice i sin mystiska värld med hallucinerande svamp. Sebastian Haynes dansar balett med sina fötter och ben, medan han rör sin överkropp mer fritt och följer de böljande orientaliska rytmerna.
Denna blanding av olika dansgenrer är kännetecknande för Christopher Wheeldons koreografi i Alice i Eventyrland. Ibland citerar han de stora klassiska balettmästarna, som Petipa och Balanchine, men han refererar också till gamla amerikanska dansfilmer med stora ensembler av vals och steppdans. Det är en riktig smältdegel av danshistoriska inslag.
Alice i Eventyrland är en fin familjeföreställning. Om man är ett Carroll Lewis-fan och gillar nonsens-litteratur kommen man nog också bli underhållen Christopher Wheeldons balett, som i hög grad följer den litterära förlagan. Om man inte har så mycket till övers för den märkliga handlingen över huvud taget, kan man glädja sig åt Joby Talbots uttrycksfulla musik, som i sig är som en saga, och kanske också föreställningens mest framstående saga.

Torben Kastrup

Fler Recensioner

Annonser