Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 28 september 2020

Tankeväckande bildvärldar

2016-11-28

Fakta:

Namn: Icon & Kodak
Koreografi: Sidi Larbi Cherkaoui respektive Alan Lucien Øyen
Ensemble: Göteborgsoperans dansensemble
Plats: Göteborgsoperan
» http://www.opera.se

Det kan finnas många orsaker till att utebli från en premiär – även för en kritiker. När det gäller dans kan det vara förödande, speltillfällena är så få. För Icon, med Göteborgsoperans danskompani, återstår bara ett par kvällar. Skynda, för på operans stora scen väntar en rik upplevelse med två nya verk, Kodak av norrmannen Alan Lucien Øyen och Icon av marockansk-belgiske Sidi Larbi Cherkaoui. Båda hör till de världsledande koreografer som numera är hemmastadda på Göteborgsoperan. Det som lockar dem hit är att få arbeta med de fantastiska dansarna.
Alan Lucien Øyen presenterade förra våren If we shadows have offended, en Peter Pan-inspirerad historia i filmisk miljö. Miljön återkommer här, men i en tappning som är så mycket bättre genomförd. Øyen är en berättare, dans räcker inte, text med poetisk ton, gärna ur minnets klingande eko, hör till hans verktyg. I Kodak skymmer orden inte dansen, som förra gången. Tvärtom vävs elementen samman i det drömlika tillstånd som är koreografens landskap. Engelskan översätts med textmaskin, men det är inte begripligheten som är poängen, utan intrycket. De utsökt dansade partier, som lever parallellt med dialogen, är ofta nog. Här finns figurer att känna igen, Musse Piggs öron är svåra att missa och pojken med ångest inför moderns död återkommer från det förra verket, men i ett annat skede av livet.
Øyen ger oss mycket att reflektera över när det gäller de bilder vi skapar, vilket är kvällens övergripande tema. Vad är det vi släpper inom fotots ram, och vad försiggår utanför den?
Mer spekulativ är Sidi Larbi Cherkaouis behandling av temat. Han samarbetar åter med skulptören Antony Gormley – som tidigare i Noetic skapade magiska slanor som dansarna formade till världar. Här tar han med sig ”levande” lera in på scenen.
Som en välkavlad pepparkaksdeg täcker den golvet i fonden. Längre fram står små modellerade grupper, snart nog förödda. Den ljuvliga, ljusa dans som virvlar så underbart fritt över scenen i inledningen, övergår i konkret arbete med att forma leran, ett uttryck som växer även till destruktiva beteenden. Lerinpackning blir ett mångtydigt begrepp.
Det som fascinerar mig mest i Cherkaouis koreografi är de organiska ensembleformationerna. Dansarna är totalt tagna i anspråk, kroppens fysiska förmåga tänjs till makalösa dimensioner, men även i det dramatiska uttrycket excellerar Göteborgsoperans dansensemble i precision och närvaro.
Som den från övre Norrland hitresta bänkgrannen konstaterade: ”Vilka dansare! Jag har förstått att det är hit man ska åka.”

Spelas t o m 2/12.

Texten är tidigare publicerad i Göteborgs-Posten 16 november 2016

Lis Hellström Sveningson

Fler Recensioner

Annonser