Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 30 oktober 2020

Wheeldons Svansjö i Rom

2016-11-12

Fakta:

Namn: Svansjön
Koreografi: Christopher Wheeldon
Musik: Pjotr Tjajkovskij
Ensemble: Corpo di ballo del Teatro dell’Opera di Roma
Plats: Operan i Rom
» http://www.operaroma.it/

Hur ska Svansjön bäst sättas upp för ett kompani som Corpo di ballo del Teatro dell’Opera di Roma (Baletten vid Operan i Rom)? Det har gått ett år sedan stjärnballerinan från Parisoperan Eleonora Abbagnato tog över som konstnärlig ledare och kompaniet har genomgått en föryngring både vad beträffar stil och utseende. Om en traditionell version, baserad på rysk modell, skulle bli för pretentiös, så blir istället valet av den tidiga Christopher Wheeldon-produktionen skapad för 10-12 år sedan för Pennsylvania Ballet och för Joffrey Ballet, istället precis rätt för såväl kompaniet som för den italienska publiken. Den engelske koreografen lyckas tack vare sina historiska kunskaper och sin sceniska intelligens att använda sig av Petipa-Ivanov-klassikern utan att förstöra den. “Jag har gjort en modern infattning för en gammal juvel”, som han själv har sagt om sin version av Svansjön. För att göra detta, tittade Wheeldon särskilt på engelska versioner av baletten, det vill säga de som byggde på hans inhemska versioner från Royal Ballet School som har vidareutvecklats i New York City Ballet. Wheeldon ör öppen för att hämta inspiration från Ashton, en mästare som har beundrats mycket, till exempel för första aktens vals, ekande av La Valse. Det är också strålande att man har använt sig av en inramning från en 1800-tals baletttrupp som övar på Svansjön där den manlige motspelaren är gripen av en drömlik vision. Den första akten i en balettstudio där man hämtar bildmaterialet från Degas måleri – vilket enligt koreografen själv är källan – ett måleri som kommer till liv.
I tredje akten befinner man sig istället i en matsal för balettruppen i en elegant atmosfär som påminner om den amerikanska filmen The Age of Innocence (Oskuldens tid efter Edith Wharburthons roman) medan föreställningen avslutas med en can-can för gästerna. En dans som är inspirerad av Svansjöns ursprungliga divertissement av folkdanser och hämtar sin inspiration från Toulouse- Latrec—affisher. TDen ryska dansen avslutas med en kokett strip-tease inspirerad av en Folies Bergère artist som verkligen har funnits i verkligheten. Både vad beträffar de vita och de berättande akterna, lyckas Den romerska balettgruppen viss upp lovande talang och fin teknik såväl hos de unga solisterna, som hos den brillianta stjärnan Alessandra Amato och premiärdansaren Claudio Cocino i huvudrollerna.

Valentina Bonelli

Fler Recensioner

Annonser