Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Tisdag 29 september 2020

Giselle – mellan natur och kultur

2016-10-31

Fakta:

Namn: Giselle
Koreografi: Silja Schandorff och Nikolaj Hübbe, efter Jean Coralli och Jules Perrot
Musik: Adolph Adam
Ensemble: Den Kongelige Ballet samt Det Kongelige Kapel,
Plats: Det Kongelige Teater, Gammel Scene, Köpenhamn
» https://kglteater.dk

Romantikens stora landskapsmålare Caspar David Friedrich möter romantikens stora koreografer Jean Coralli och Jules Perrot. Det sker i Den Kongelige Ballets nya uppsättning av balettklassikern Giselle, som Jean Coralli och Jules Perrot skapade för Parisoperans balett 1841. Föreställningens scenograf Maja Ziska är nämligen inspirerad av den tyska konstnären Caspar David Friedrich och hans motivvärld med dramatiska och besjälade landskap.
Caspar David Friedrich målade knotiga trän med krokiga grenar som han ofta använde som sinnebild för det komplicerade och stundtals begränsade människosinnet. Samma slags lutande och knotiga trän växer också fram i Maja Ziskas eleganta scenografi, som hela tiden skiftar karaktär och rör sig från det ljusa till det dystra i Åsa Frankenbergs effektfulla ljussättning. Härmed speglar naturscenerierna Giselle och Albrechts känslor i takt med att den ödesdigra handlingen fortskrider.
Romantikens centrala motsättning mellan natur och kultur, tanken att människan är en dubbelnatur med rötter i naturen men samtidigt med en utvecklad kultur, avspeglas tydligt i scenografin. Att naturen invaderar kulturen syns när de krokiga träkronorna även täcker hus, dörrar och fönster. Det omvända sker mitt ute i de vilda naturscenerierna där det mystiskt nog hänger draperier. Natur och kultur smälter så att säga samman. Och mot slutet av den första akten, när Giselle blir psykiskt sjuk faller draperierna ner och blir till hårda väggar, som innestänger Giselle i en gyllene och sjuk värld utan förbindelse med naturen. Utan naturen, som även inbegriper hennes sexuella driftsliv i förhållandet med Albrecht, kan hon inte leva och hon drar sitt sista andetag. De fallande draperierna är inte bara enormt vackra och effektfulla på scenen, de illustrerar också på ett genialt sätt romantikens hela världsuppfattning och människosyn.
Ida Praetorius och Andreas Kaas dansar Giselle och Albrecht, Dessa två unga dansare kompletterar varandra otroligt väl. Med sina dramatiska talanger kan de konsten att berätta den olyckliga kärlekshistorian, så att man sitter allra ytterst på stolen med en stor klump i halsen och tårar i ögonvrån. Vi tror på den högstämda, men också tämligen osannolika kärlekshistorien, när de två dansar. Andreas Kaas kan se så förtvivlad och olycklig ut, som om hans hjärta inrymde all världens smärta. Och Ida Praetorius kan förvandla sig från en ömtålig, förälskad flicka till en kvinna med krossat hjärta med galenskapen lysande i blicken. Det som Ida Praetorius och Andreas Kaas skapade tillsammans på scenen till premiären var ren teatermagi.
Silja Schandorff och Nikolaj Hübbe, som står bakom den nya uppsättningen av Giselle berättar historien enkelt och okomplicerat. De har naturligtvis god hjälp av Adolph Adams engagerande musik med sina melankoliska ledemotiv. Man behöver således ingen handlingsreferat för att förstå den hjärtskärande kärlekshistorien. Åtminstone inte när Ida Praetorius och Andreas Kaas dansar huvudrollerna och förmedlar hela det mänskliga känsloregistret med sina kroppar.
Den Kongelige Ballets nya uppsättning av romantikens stora klassiker Giselle med de levande döda nymferna passar betydligt bättre till den förestående Allhelgonahelgen än den intetsägande amerikanske halloween, som har invaderat vår kultur. Betydligt vackrare och mer angelägen var i alla fall Giselle

Torben Kastrup

Fler Recensioner

Annonser