Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Fredag 04 december 2020

Ett dansande farväl

2016-10-23

Fakta:

Namn: Gudrun Bojesens aften - Afskedsforestilling
Ensemble: Det Kongelige Teater
Plats: Det Kongelige Teater, Gammel Scene, Köpenhamn
» http://www.kglteater.dk

Den Kongelige Ballets stampublik fick en allra sista dans med solodansaren Gudrun Bojesen, som nu har passerat de 40 år och har gått på pension. Ett dansande farväl blev det med en avskedsföreställning, som lämpligt nog började med August Bournonvilles humoristiska bagatell Jockeydans, där Gudrun Bojesen själv dansade tillsammans med sin mångåriga kollega Gitte Lindstrøm. Två lättfotade jockeyer som skrittande försökte att överträffa varandra i snabba steg. Men förargligt nog var orkesterdiket tomt, det dansades istället till bandad musik. Desvärre fortsatte festaftonen med mera bandsallad i form av en lång rad filmklipp från Gudrun Bojesens långa och mycket varierade karriär. Filmklippen var av ytterst dålig och mycket varierande kvalitet och lämpade sig verkligen inta att visas på en stor skärm. Dessa oskarpa klipp med kommentarer från huvudpersonen själv och ett par av hennes tidigare kollegor pågick under större delen av den första akten. Tänk att man inte kan enas om att film passar bäst på bio och inte på en teater där det för övrigt vimlar av levande dansare som gärna vill vara på scenen. Det skulle vara fint om detta filmmaterial fanns tillgängligt på Det Kongelige Teaters hemsida, för det var alls inte ointressant, men det passade verkligen inte till en festlig avskedsföreställning där en av de mest berömda danska ballerinor skulle avtackas.
Lite grann live-dans kom det slutligen i den första akten, där Gudrun Bojesen tillsammans med Ulrik Birkkjær dansade ett pas de deux ur John Neumeiers Kameliadamen. En roll som Gudrun Bojesen dansade med stor succé sent i sin karriär. Lyckligtvis fanns det också lite plats Bournonvilles Blomsterfesten i Genzano dansad av Ida Pretorius och Andreas Kaas. Kompaniets nya unge par, som fortsätter, där Gudrun Bojesen och hennes danspartner Thomas Lund slutade. Det var fint att få se nästa generation på sådan avskedsafton.
Mycket mer dans var det lyckligtvis i den andra akten som började med den mycket lustiga Kväkardansen – dans ur Vincenzo Galeottis balett Amors og Balletmesterens Luner. Gudrun Bojesen och Thomas Lund dansade den enkla träskodans, som inte är känd för sina svåra steg, men med massor av mimik och trix och komik. Det var kvällens humoristiska höjdpunkt.
Gudrun Bojesen är känd för sina Bournonville-tolkningar, så det var också lämpligt att ha ett pas de deux ur Sylfiden, som hon danseade med Thomas Lund. Och ur hennes iscensättning av Bournonvilles La Ventana dansade Alba Nadal, Gregory Dean och den nyutnämnda solodansaren Kizzy Matiakis likaså ett litet avsnitt.
Partiet som Giselle har Gudrun Bojesen dansat flera gånger, och snart ska denna högromantiska balett sättas upp igen på Det Kongelige Teater. De tre par, som kommer att dansa Giselle och Albrecht i den kommande uppsättningen dansade ett fint litet utdrag ur denna klassiker. På det hela taget har Gudrun Bojesen i sin flotta karriär dansat många tragiska kvinnoroller i de stora klassiska. Men hon har också varit mycket engagerad i modern dans och av koreografer som exempelvis Jiří Kylián och Sidi Larbi Cherkaoui, som började skicka henne gulliga videohälsningar.
Utöver Bournonville-partierna så för mig personligen minns jag särskilt Gudrun Bojesen för hendes utmärkta prestation i Sidi Larbi Cherkaouis fantastiska verk L’Homme de Bois (2007). Här skapade hon med sina eleganta händer och armar de märkligaste och vackraste organiska rörelser. Det var som om hon knypplade osynliga mönster i luften. Det skulle ha varit fint att får återsite just detta nyskapande verk på en kväll som denna. Eller åtminstone få se lite moderna steg, nu när Gudrun Bojesen också behärskade denna genre så fint. Faktiskt var Gudrun Bojesen så nöjd med samarbetet med Sidi Larbi Cherkaoui att hon tog med honom till La Scala i Milano, där han gjorde föreställningen Rhenguldet tillsammans med Daniel Barenboim som dirigent
Men lite modernt blev det lyckligtvis mot slutet när saxofonist Benjamin Koppel kom upp på scenen och spelade jazziga toner för Gudrun Bojesen, som för övrigt själv spelar saxofon. Sen kom henner manliga kollegor upp på scenen och gav henne röda rosor. Ett rörande farväl till en av Den Kongelige Ballets mycket stora personligheter. Tack för dansen, Gudrun Bojesen.

Torben Kastrup

Fler Recensioner

Annonser