De Keersmaekers Rain förgyller hösten i Bryssel

När lamporna i salongen släckts rullas en strålkastare längs med Jan Versweyvels halvcirkel av vertikala vita rep som utgör fonden till Anne Teresa De Keersmaekers verk Rain. Stycket visas i oktober på Cirque Royal i Bryssel med tio dansare på en rund scen och nästan dubbla antalet musiker från ensemblen Ictus som i orkesterdiket nedanför framför Steve Reich Music for 18 Musicians.
Regn som spön i backen. Väna väsen och varelser, sju kvinnor och tre män, går, springer och dansar i cirklar, spiraler och andra geometriska rörelser likt krusningar och ringar på vatten, svävande slingor av dis och dimma. Dyningar och vågsvall uppstår i takt med musikens kraftfulla andning och hypnotiskt repetitiva rytm. En stark livgivande energi strålar ut från dansarna och musikerna och åskådarna erfar en dryg timmes njutningsfullt rus. Som om natten var ett tidvatten som drog in och sedan kulminerade innan den åter drog sig tillbaka för at ge plats åt den nya dagen. I gryningen blir rörelserna lojare och dansarna ömmare mot varandra. Strålkastaren kommer tillbaka som för att signalera soluppgången och slutet på nattens lekar.
Stycket är sublimt. En skir sinnlighet skimrar från kropparna, som uppvisar symmetri i frisyrer och plastik, men med avvikelser och kontrapunkter. Navlar och bröstvårtor anas genom fjärilstunna textilier av Dries Van Noten. Sidenvolanger, skjortärmar och kjolskörtar fladdrar i en suggestiv ljussättning. Inledningsvis går kostymerna i snäckskalens alla nyanser – beige, puderrosa, pärlemovitt och silvergrått för att sedan i gryningen övergå i skarpare färger från syren, korallrött och fuschia till neonrosa. Rörelserna bildare en väv där dansarna rör sig omlott, i sicksack, men ibland bryter ett blixtrande balettsteg mönstret diagonalt. Från orkesterdiket förmedlas en lika livgivande energi som från scenen – blåsinstrument, xylofoner, öppna flyglar med synliga strängar, stråkar och sång. Salen blir elektrisk, extatisk.
Rain uppfördes första gången för femton år sedan på Théâtre royal de la Monnaie och visas nu åter i Bryssel inom ramen för ett flertal koreografier av Anne Teresa De Keersmaeker spridda över olika scener under hösten och vintern.

Pernilla Jourde