Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Tisdag 01 december 2020

Norrländsk Carmen övertygar

2016-10-01

Fakta:

Namn: Carmen
Koreografi: Jo Strømgren (samt även regi, text, scenografi och ljusdesign)
Musik: Evert Taube, Carl Jularbo, Lill Lindfors, Rodion Shchedrin, Pepe Romero, Rabih Abou-Khalil, Georges Bizet, Edvard Grieg, Pablo Saraste, Luis Mariano, The Tramps, Jörgen Knudsen, Bergmund Skaslien, Pasqual Marquita, samt musik från okända australiska urinvånare. Röst: Lars T Johansson
Ensemble: Norrdans med dansarna Dansare: Tomáš Červinka, Claudia Fürnholzer, César García Steensen, Viktor Konvalinka, Lava Markusson, Jakub Mędrzycki, Hanna Nussbaumer, Leila Verlinden
Plats: Tonhallen i Sundsvall
» http://norrdans.se/evenemang/carmen/

En ensam flicka sitter vid ett bord i skolbiblioteket, runt omkring henne bokhyllor. Fler ungdomar kommer in. Någon kastar en kniv på flickan och träffar henne i låret.
I sin tolkning av Bizets opera Carmen, skapad direkt för Norrdans, låter Joe Strömgren berättelsen utspela sig bland tonåringar i ett norrländskt 1970-tal. Strömgren utgår från Carmens utsatthet, tolkar om den och gör den trovärdig i dag. Rollgestalten har komplicerats och fördjupats och Carmen blir en ibland oss, ett utsatt mobboffer. Elakast är tjejerna och särskilt då Fitt-Sara, hon som bär omkring på katten hon har dödat.
Killarna är rivaler om Carmen, och än värre blir det när hon beslutar sig för att knulla alla. Utsatta flickor kan reagera med att bli sexuellt utagerande, men här ses Carmen med den manliga blicken. Hennes agerande framställs som ett medvetet val, någonting hon njuter av att göra.
Dansarna ger knivskarp fysisk gestalt åt de vilsna, osäkra och påhittiga tonåringarna. Ena minuten tränar de på en dans de lärt sig av sin lärarvikarie från Ytterjärna. I nästa ögonblick är alla utklädda till operaspanjorer. Två toreadorer rusar över scenen inbegripna i ett högljutt gräl på spanska. Miljöer, situationer och händelser virvlar förbi enligt drömmens logik.
Händelseförloppet kommenteras av en fryntlig berättarröst med norrländskt idiom, men koreografin förhåller sig ändå självständigt till texten. Den är expressiv med kraftfulla dansanta uttryck och ett innovativt rörelsespråk.
Dansarna samspelar med berättaren vilket ger upphov till humor och ironi. Som när dansarna öppnar munnen för att prata men det är rösten som säger replikerna. Eller när Lasse/Escamilio tagit nattåget till Narvik(!) och efter en hektisk utenatt försöker ta livet av sig på grund av olycklig kärlek till Carmen. Berättarrösten konstaterar att det är svårare att ta livet av sig i Norge, eftersom de har bättre sjukvård där än i Sverige. En helikopter dundrar eller snarare dansar ner på scengolvet och räddar självmördaren.
Lasse/Escamilio förhöjer sitt lidande genom att gå hem över fjället med stenar i skorna. Väl hemma försöker han sig på Carmen en gång till och de har en sensuell duett på ett bord. Han vill ta henne men blir avvisad gång på gång tills hon lämnar honom.
I slutscenen vill Carmen fly från småstaden, men får sitt öde beseglat med resväskan i handen. Scenen är skör, vacker och tragisk. Detta efter en intensiv och rolig föreställning med många tragikomiska höjdpunkter.

Fotnot: Föreställningen hade urpremiär 19 juni 2016 på Festspillene i Harstad i Nord-Norge, och har snart avslutat sin Sverigeturné. Den visas i Östersund den 4 oktober, Sollefteå den 10 oktober, Umeå den 20 oktober, Skellefteå den 24 oktober och Stockholm den 27 oktober.

Karin Kämsby

Fler Recensioner

Annonser