Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Tisdag 22 september 2020

Interaktivt och gemensamt i Matta Matta på Dansstitionen

2016-09-20

Fakta:

Namn: Matta Matta
Koreografi: Jasper Dzuki Jelen och MoiraVogelnik Skerlj
Regissör: Dramaturgi: Moos van den Broek
Musik: Jorg Schellekens
Ensemble: The 100Hands och Dansstationens Turnékompani, dansare: Alexandra Göransson och Pierre Enaux Musik
Plats: Dansstationen, Palladium, Malmö
» http://www.dansstationen.nu

Den har en klarblå färg och små, mjuka tassar i kanten som gör att man kan foga samman
långa sjok av mattor som håller ihop, för publiken att sitta på.
Det är den typiska gymnastikmattan som ärsjälva utgångspunkten i Matta Matta, en dansföreställning som lovar att inte hålla sig på mattan.
Vi i publiken får ta av oss strumpor och skor innan vi får sitta på gympamattor på golvet runt Dansstationens stora scen där de två dansarna Alexandra Göransson och Pierre Enaux går vilse i ett landskap/ område av gymnastikmattor.
De rör sig runt i livfullt snabba rörelser, kastar sig ut på mattor, faller mot scengolvet, det ser ut som riskfylld improvisation men är förmodligen väl genomarbetad koreografi med plats för lek och lust, samtidigt som de blå mattorna hela tiden förändras till form och innehåll.
Efter en stund blir fyra mattor till ett runt torn, som skulle passa ihop med Visby ringmur, men efter ett tag sticker någon ut en hand genom ett hål i tornet, publiken skrattar, inte minst sexåringarna, eftersom dansarna kommunicerar så väl med dem (liksom alla andra) dansare och publik, så nära varandra på scengolvet. Snart har det blå tornet rasat och alla mattorna samlas på två motsatta sidor för publiken, som delar scenen mellan sig. Dansarna fortsätter gå vilse och finner två gigantiska madrasser i rött och blått, ställer upp dem på kant som en bit av Berlinmuren – med samma storlek i höjd och bredd som den. Drastiska hopp och skutt över och på muren blir till ett slags lekfull ”hopp-duell” mellan de två. Det är hopp och skutt som skulle kunna uppfattas som symboliska i vår gränsöverskridande tid.
Strax går alla i publiken runt scenen, hand i hand samtidigt som vi håller i alla de mattor som finns, bildar ett slags vägg som omgärdar och beskyddar de två dansarna med vår mjuka blåa mur och skapar alla tillsammans ett slags energisk arkitektur som blir till ett stilla inre rum. Dansarna Alexandra Göransson och Pierre Enaux ger så mycket kraft med sin utagerande dans och rörelsemönster i denna väl kommunicerande dansföreställning som vi alla i publiken blir en del av.

Ingela Brovik

Fler Recensioner

Annonser