Privatsponsrat kompani från San Francisco på Tensta Dansar
I Sverige har vi fortfarande en kulturpolitik som ger någon sorts grundläggande stöd för kulturutövare av olika slag. Men många, många skulle kunna må bättre och nå längre om deras ekonomi vore bättre och mer förutsägbar. Än så länge är det inte alls lika vanligt här som i till exempel USA att man söker medel via olika crowdfundingsajter. Margaret Jenkins Dance Company från San Francisco, kommer nu på gästspelsturné i Sverige och delar med sig av sina konstnärliga erfarenheter – delvis tack vare stöd från privata sponsorer.
”Ert generösa stöd hjälper oss täcka kostnaderna för de innovativa workshops och lektioner som Margy och kompaniet kommer att hålla för invandrargrupper i Tensta med omnejd.”
Se där en mening, översatt från engelskan, som möjligen får folk att öppna sina plånböcker för Margaret Jenkins Dance Compani, MJDC, när det nu gör sitt allra första gästspel i Sverige. Vädjandet om stöd finns att läsa på en insamlingssajt där dansare, koreografer, skådespelare men också konstnärer, vetenskapsmän, uppfinnare med flera söker finansiering för sina projekt. Den heter Indiegogo och är kanske inte så välkänd i Sverige men väl så väletablerad i världen: den rankas som nummer tre bland organisationer som ägnar sig åt att samla in medel för att möjliggöra olika projekt via det som kommit att kallas mikrofinansiering eller crowdfunding.
Begreppet innebär att ekonomiskt stöd söks bland vanligt folk, med tanken att många bäckar små blir en hel å. Att det fungerar över förväntan ibland och inte alls ibland är inte förvånande. Det krävs dock närmast en vetenskaplig analys för att fullt ut begripa vad som lockar till generösa bidrag men helt klart är att det gäller att spela på en viss typ strängar.
För MJDC som kommer med sin föreställning Site Series(Inside Outside) blir det alltså en Sverige-debut. För Margy, som alltså egentligen heter Margaret Jenkins, är detta en chans att på nytt lära känna ett land som hon har gamla och starka band till. Hon ser sig själv som ”hederssvensk” eftersom hon var här redan 1967, då för att undervisa Cullbergbaletten i den ädla konsten att dansa Merce Cunninghams verk. Sverige var inte det enda land hon arbetade i för att föra ut Cunninghams koreografiska geni. Under nio år ägnade hon sig åt detta både i Europa och i USA. Men under ett års tid kallade hon Stockholm för sitt tillfälliga hem. Och nu vill hon dela med sig av de snart 50-åriga erfarenheter som hon tillägnat sig sedan hon arbetade här förra gången.
Ett av de framträdanden gruppen gör i Stockholm äger rum den 23 september i Blå Huset i Tensta, under festivalen Tensta Dansar. Där består publiken av barn från elva år och uppåt, och de får också chansen att prova på att dansa med MJDC.
Tensta Dansar är en festival med olika former av dansuttryck och pågår under 12-29 september.
MJDC ger nästa föreställning den 25 september på Moderna Museet, mitt i utställningen Objekt och kroppar i vila och rörelse. Där passar Site Series perfekt anser Camilla Carlberg, som är senior curator och chef för programverksamheten på Moderna Museet. Inte minst hänger det väl samman med att Margaret Jenkins var med där och då, på den tiden det begav sig, under 60- och 70-talen i New York bland olika former av minimalister och post-minimalister.
Ytterligare en föreställning ges i Stockholm, på det judiska allaktivitetshuset Bajit, den 27 september. Sedan drar MJDC söderut till Simrishamn, för två möten med studenter och andra intresserade. De äger rum på Nova Academy, en skola med ambitiösa mål inte minst ifråga om scenkonst av olika slag. Den 29 och 30 september är MJDC i Simrishamn.
Att förverkliga ett gästspel som detta är ovanligt. MJDC må vara en väl etablerad grupp i San Francisco och USA som helhet, liksom på många andra håll i världen. Men dess ekonomiska förutsättningar både på hemmaplan och på turné beror alltid på hur väl Margaret Jenkins lyckas sälja in sitt och sitt kompanis arbete till olika arrangörer. Personliga nätverk är livsviktiga för hennes grupp. Dessutom finns alltså numera också den ännu relativt nya sortens pekuniära stöd som kanaliseras via crowdfunding. Den vägen kan vara nog så frustrerande – den är inte minst synnerligen nyckfull. Men oumbärlig för väldigt många, inte minst inom kultursektorn.
Den grundplåt som kommer från Barbro Osher Pro Suecia Foundation – Osher är Sveriges honorära generalkonsul i San Francisco – är tryggare. Dessutom har USA:s ambassad i Stockholm ställt upp med visst stöd. Det som saknas för MJDC likaväl som för de flesta andra fria konstnärliga uttryck i USA är den sortens kulturpolitik som vi trots allt har sedan 70-talet i Sverige. På den är Margaret Jenkins rätt så avundsjuk – det avslöjade hon när hon var i Stockholm 2001 i samband med ett svenskt så kallat dance showcase, ett skyltfönster där svenska dansare och koreografer visade upp sin konst för amerikanska dansarrangörer. Ett skäl till att hon avundades sina dansarkollegor i Sverige var att hon tvingades lägga mer tid på att få fram nödvändiga ekonomiska medel än på att göra den konst hon brann för då och ännu brinner för.
Att den svenska kulturpolitiken har sina brister kan en lång rad kulturövare intyga – och det finns mängder av exempelvis scenkonstnärer som med nöd och näppe håller näsan ovanför vattenytan. Vad värre är att många av dem som överlever aldrig får en chans att uppfylla sina mer ambitiösa konstnärliga mål. Kanske blir det vanligare också i den svenska kultursektorn att söka sig till crowdfundingens olika sajter.
NANCY WESTMAN
Se vidare tenstadansar.se
www.modernamuseet.se/stockholm/sv/utstallningar/objekt-och-kroppar-vila-och-rorelse/
Den som vill följa hur arbetet med att finansiera turnén i Sverige går vidare göra det på
www.generosity.com/community-fundraising/margaret-jenkins-dance-company-tours-sweden
se även www.mjdc.org, www.bajit.se/bajit/ och www.novaacademy.se/
