Spöken i berättarladan
Fakta:
Namn: Löwensköldska RingenKoreografi: Jimmy Meurling
Författare: Selma Lagerlöf
Regissör: Leif Stinnerbom
Musik: Magnus Stinnerbom
Ensemble: Scenografi: Bo Jonzon Kostym: Inger Hallström Stinnerbom Maskör: Evalena Jönsson Lunde Dramaturg: Susanne Marko Pekingoperainstruktör: Bai Tao Ljusdesign: Daniel Kullman Ljuddesign Hans Norin , Medverkande: Daniel L Agorander, Hannu Böök, Jakob Hultcrantz Hansson, Hanna Kulle, Musiker: Sophia Stinnerbom, Jonas Brandin Klas-Anders Haglund, Niklas Bertilsson, Thomas Eriksson. Amatörer: Ida Blom, Daniel de Bruin, Sara Burnett, Britt-Inger Ekelund, Erik Engkvist, Britta Hans-Ers, Lars-Åke Jansson, Andreas Lantz, Ulla Lindberg, Lisa Nordström, Judith-Maria Schunnesson, Joel Stenberg. Barn: Erik Atterfors, Moses Bocker/Oliver Thorén, Molly Hagelin, Edith Nilsson Nellie Norman, Stella Norman, Arwin Strandberg/Ingrid Einarson, Saga Widlund.
Plats: Berättarladan, Sunne
» http://www.vastanateater.se/
Det är sig likt i Sunne. Scenografin är avskalad, det springs, slåss och dansas, skådespelarna dansar in på scenen i hallingtakt, folkmusiken ljuder och kostymerna är överdådiga. Västanå teater är tillbaka hos Selma Lagerlöf. Denna gång Löwensköldska ringen, första delen i romantrilogin med samma titel.
Det börjar med att general Löwensköld ska begravas. Ringen som han fått av Karl XII som belöning för sin krigargärning vill han ha med i graven. Det fattiga folket som lider nöd efter alla krig tycker att guldet kunde komma till bättre nytta. På natten stjäls ringen men att stjäla från en död för olycka med sig.
Då kliver generalen upp ur sin grav som spöke. Han går över lik för att få tillbaka sin ring.
Spöket spelas av Hannu Böök, och på något sätt lyckas han, tillsammans med ljussättaren och maskören, uppnå en genomskinlig, otäckt spöklik effekt när han visar sig på scenen.
Alla som har ringen, som är laddad med krigets ondska, drabbas av katastrofer. Efter ett antal dödsoffer hamnar den och medföljande spöke i den Löwensköldska släktgården, hos spökets barnbarn och barnbarnsbarn. Där skrattar alla åt spöket fram tills att en ny husjungfru, mamsell Spaak, anställs. Hon har mer inkännande syn på spöken, lite som nutidens så populära medier och andeutdrivare. Men Västanå undviker med en hårsmån att gå i den fällan utan behåller tonvikten på att det är en saga som berättas.
Föreställningen förmedlar en bild av att i det gamla klassamhället var tron på det övernaturliga det enda underklassen hade att ta till. Överhetens förnuftstro står mot underklassens tro på det övernaturliga.
Föreställningen ger också en bild av kärlekens villkor i det gamla klassamhället. Jungfru Spaak förälskar sig i sonen i huset. Han är nära att dö på grund av ringen men jungfrun får hjälp av Marit Eriksdotter (Adriana Salvin), en av familjens Löwenskölds värsta fiender vars anhöriga avrättats i jakten på den stulna ringen. Marit Eriksdotter räddar livet på sonen eftersom hon vill hjälpa mamsell Spaak som är kär i honom. Men han väljer en annan, mer ståndsmässig kvinna. Jungfru Spaaks sammanbitna insikt när hon inser detta gestaltas lysande av Hilda Ryman.
Pjäsen slutar med att Marit Eriksdotter står på en balustrad högt över scenen och svär ve och förbannelsen över familjen Löwensköld. Olyckorna kommer att fortplanta sig i släktled efter släktled trots att generalen fått tillbaka sin ring.
Se det var en riktig cliff hanger, fortsättning följer nästa år. Då spelas nästa del i trilogin Löwensköldska ringen: Charlotte Löwensköld. 2018 spelas Anna Svärd.
Löwensköldska ringen är en härlig saga, spännande och underhållande. Västanås speciella uttryck som i fjolårets föreställning Lomjansguten kändes klichéartatade är nu levande och starka. Så har Bai Tao givit pekingoperainstruktioner och norske dansaren Ådne Kolbjørnshus har varit hallinginstruktör.
Spelas i Berättarladan i Sunne till och med 4 september.
Fler Recensioner