Fysisk och emotionell Shakespearetolkning

Shakespeares Lika för lika (Measure for Measure) anses som en problempjäs, varken komedi eller tragedi, spelas inte lika ofta som hans mer välkända verk. Verket borde,som jag ser det, definieras som en moralitet (låter nåd gå före rätt).
Nu under Shakespeares jubileumsår spelas ”Lika för lika”på Hamletscenen ,Kronborgs slott
i Helsingör, och det är första gången jag hör ett dramatisk verk av Shakespeare på ryska
på denna scen (har hittills inte hört Shakespeare på ryska i Stratford-upon-Avon, London, Berlin,Hamburg.Paris). Språket, skådespelarna och den engelska regissören Donnellan gör tillsammans en nyskapande föreställning där Irina Kashubas koreografi tar ut svängarna i Shakespeares drama med starka fysiska uttryck, som ibland förändrar tolkning innehåll eller rollkaraktär. Som när nunnan Isabella (Anna Chalilulina) ber Angelo (Andrei Kuzichev), tillfällig makthavare i Wien sedan den ordinarie fursten valt att ta paus från sin makt, om nåd för sin bror Claudio, som gjort sin flickvän gravid, och tar ett språng upp på stolen, står över honom. Ett drastiskt utspel, som för ett kort ögonblick förändrar tar makten mellan hertigen och nunnan. Den vackra Isabella är beredd att göra allt för att hennes bror skall undgå dödsstraff och uttrycker sin förtvivlan verbalt, fysiskt, psykiskt.
Hela ensemblen av skådespelare finns med på scenen under föreställningen som en enda stor kropp, gestaltar det som sker, blir till aktörer och ögonvittnen, ett grepp bekant från regissörens tidigare verk, som skapar fysisk-emotionell närvaro.
När Angelo begär att hon skall begå samma brott som sin bror, att ge honom en natt med henne för att han skall benåda brodern och avstå från dödsstraff, lämnar hon honom i vrede. Angelo slänger sig ner på golvet vid stolen där hon nyss satt och ställde sig på, börjar smeka stolsbenen, själva stolsätet, utvecklas till tragikomisk scen, mellan Dostojevskij och Chaplin. Den förklädde hertigen följer skeendet i det fördolda, medan nunnan uppsöker sin bror i fängelset i ett möte som gestaltas med starka fysiska uttryck, först ömsint syskonkärlek, sen systerns besvikelse när brodern främst tänker på sig själv, struntar i hennes integritet och jungfrudom. Det ryska språket, regi och koreografi utökar Shakespeares drama med fysisk sårbarhet som lyfter föreställningen till en egen nivå, bortom hovnigningar och knäfall för den store barden.

Ingela Brovik