Distans och närhet på Dansstationen

Den klassiska countrylåten Stand By Your Man hörs i början av Graham Adeys Gender Fuck(er) där Keren Rosenberg med maximalt kraft riktar sin kropp nedåt så att huvudet nästan nuddar scengolvet. Ett rörelsemönster som kan uppfattas som en protest mot texten/ eller kontrast till dess innebörd, att kvinnan skall stå upp för / vid sidan av sin man och stödja honom, maximalt, i Dolly Partons framförande av sin låt.
Dock har Graham Adeys koreografi olika lager av undertext i utforskandet av olika föreställningar om kvinnlig och manlig representation som kan tolkas på skilda sätt.
En annan aspekt av kvinnlig kontra manlig representation ger Rumiko Otsuka och Nidia Martinez Barbieri i sin work-in-progress som berör migration (förmodligen med inspiration hämtad från egna erfarenheter från de två dansarna från Japan och Argentina som nu arbetar i Malmö), en duett som pendlar mellan fysiskt emotionella uttryck i dansarnas egen stil och vad som liknar Verfremdung som hos Brecht i den clown-mimik med lekfullhet och röda clown-näsor som lite oväntat tar plats i denna livfulla duett.
Något av Brechts Verfremdung/ distans tycks även finnas i koreografen och dansaren Khamlane Halsackdas The Doctor där högläsning av text och rörelsemönster skapar en egensinnig struktur.
Nicola Hepps The Double är en elegant formsäker kortfilm som man gärna vill se om igen, liksom Christine Brossons Inner Life – a story about pregnancy bildskönt montage med närbilder av händers rörelser vid en gravid kvinnas silhuett i ljusdunkel, med expressionistisk kraft.

Plattform på Dansstationen i Malmö juni 2016: Tryout inför Gender Fuck(er). Solo med Keren Rosenberg premiär november 2016
Nicola Hepp: The Double kortfilm
Rumiko Otsuka & Nidia Martinez Barbieri: skiss/work-in-progress duett
Christine Brorsson: Inner Life – a story about pregnancy film
Khamlane Halsackda: Tryout inför The Doctor, solo assisterat av Rumiko Otsuka premiär september 2016.

Ingela Brovik