Boxtänkande

Att förstå och erkänn att vi människor egentligen liknar varndra väldigt mycket och lever på likartde sätt, är en del av vuxenblivandet. På samma vis som vi själva kategoriserar och rubricerar andra för att bättr kunna förstå oss på omgivningarna, på samma vis blir vi även själva kategoriserade och försedda med en klichéartade etiketter. Att protestera och kämpa mot denna typ av kategorisering och förtingligande av individen brukar bli hjärtesak för ungdomsgenerationen.
Redan 1962 skrev den amerikanska singer-songwritern Malvina Reynolds protestsången Little Boxes, där hon ironiserar över förorternas radhus som liknar varandra intill sammanblandning. På samma sätt liknar de boende i husen varandra, de gör fullständigt likartade ting alltmedan barnen växer upp och blir precis likadana som sina föräldrar. Malvina Reynolds sång blev år 2005 titelsången till den amerikanska tv-serien Weeds, och sången ingår även i föreställningen Boxes, som ges på Østre Gasværk Teater. 22 amatördansare i åldrarna 14-22 år är med på scenen i koreografi av Nelson Rodriques Smidt, som tidigare har varit dansare hos Dansk Danseteater. De unga dansarna bor i Danmark, men har rötter i olika kulturer. Att vara ung betyder samma sak, oavsett om man kommer från Danmark, Syrien eller Eritrea. Det handlar om att om att drömma, förälska sig, bli mobbad, förvirrad, frigöra sig, att känna sig som en outsider och andra centrala teman under tonårstiden och ungdomslivet. De olika ämnena illustreras på en tom scen med väldigt enkel koreografi, som kanske är i paritet med dansarnas nivå, men också saknar lite av den ungdomliga upprorsandan. En spännande upproriskhet har i gengäld musiken av Sophus August Tuxen, som tillsammans med de tre skickliga musikerna stjäl hela uppmärksamheten med sina medryckande och fina kompositioner.
Slutligen står alla ungdomarna uppradade i sina jeanskläder och gör allesammans likadana lätt mekaniska rörelser. Även om pojken som sjunger sången Little Boxes, försöker skapa oordning och kaos i gruppen lyckas han inte. Att vara precis som alla andra är kanske till syvende och sist det mest eftersträvansvärda.
Dansprojektet och hela iden bakom projektet är naturligvis fin. Det är ett fint initiativ, för att ungdomarna möts och kan dela med sig av sina erfarenheter och vidga sina horisonter. De får prova på konstnärliga uttrycksformer och att stå på en scen. Föreställningen är naturligtvis även interessant att se för de ungas familjer, vänner och skolkamrater och är förmodligen också en lämplig skolföreställning för jämnåriga. Men att visa upp denna föreställning på en teater för betalande publik är lite i överkant. Det luktar lite för mycket av X factor-program och andra så kallade talangshower, där alla amatörer blir till stjärnor för en kväll. Att få vara en helt vanlig ung människa och att få dansa med sina vänner, är kanske inte detta i sig gott nog.

Boxes spelas till och med 30 maj.