Kärlekens spelplats

Palle Granhøj har nytolkat Stravinskij-baletten Petrusjka med fyra härliga dansare och en framstående pianist på scenen.
Det är Stravinskijs komplexa stom står i fokus i Palle Granhøjs nya föreställning Petrusjka – Extended. På samma sätt som i Granhøj Dans senaste verk, Rose: Rite of Spring – Extended 2, spelas musiken live i pianoversion av den unga framstående ryska pianisten Maria Eshpai, som åter igen utgör ett förtrollande musikaliskt kraftcentrum från sin flygel på scenen.
Som titeln antyder, har Palle Granhøj också denna gång fått tillåtelse att lägga in pauser i partituret, så att musiken sträcks ut till att omfatta en hel timmes tid. Det ger också en dramaturgiskt god form.
Maria Eshpai innehar nämligen inte bara rollen som pianist i föreställningen. Hon dansar också med som käraste till rollfiguren Charlatan. På samma sätt som Fokin härskade över sin och Stravinskijs ursprungliga dansdrama från 1911 härskar charlatan över Petrusjka, Ballerinan och Moren.
Men hos Palle Granhøj är det inte tre dockor som levandegörs, utan dansare som förvandlas till dockor, och vi befinner oss långt ifrån färgglad rysk folklore.
För vi befinner oss i en dansstudio, där tre dansare i moderna träningskläder håller på och instuderar rollerna som Petrusjka, Ballerinan och Moren. Det sker under ledning av den vilt dynamiske och temperamentsfulla instruktören, Mr. Charlatan, alias den härligt expressive polske dansaren Mikolaj Karczewski. I Petrusjka – Extended blir den flörtande och bedräglige Charlatan faktiskt huvudperson istället för Petrushka.
Den virtuose, högt hoppande ungerske dansaren László Fülöp lyckas för övrigt strålande med att transformera sig till en kuvad, lealös och hårdnackad Petrusjka. Som Ballerinan, som bländar männen och väljer att kyssas med Charlatan, mixar den vackra viga grekiska Sofia Pinttzou fint balettattityder med modern dans, och som Moren utvecklar skotske Bill Eldrige sig både starkt och lustigt i stora kraftfulla rörelser och fräcka höftrullningar.
Alla medverkande talar sina egna språk. Hela tiden går de ut och in i sina roller, och det är både i bokstavlig bemärkelse och i överförd betydelse frågan om maskspel när de ikläder sig sin vita masker. En poäng i föreställningen är bland annat Charlatans brist på förmåga att förstå om det är dansren, själva rollen eller kanske bägge delarna som han har förälskat sig i.
Granhøj tar i lite för mycket, bl.a. när han till slut, på samma sätt som i tidigare föreställningar, introducerer videoprojektioner på dansarnas kroppar. Men det hindrar inte att Petrusjka – Extended är en härlig, välansad och musikalisk föreställning.

Vibeke Wern