Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 01 oktober 2020

En kompanikropp av medskapande dansare

2016-05-01

Fakta:

Namn: Phoenix
Koreografi: Rebecka Stillman
Ensemble: Rebecka Stillman & Weld Company
Plats: Dansens Hus stora scen
» http://www.dansenshus.se

På Dansens dag, 29 april, ser jag Phoenix. Och Dansens dag är Jean-George Noverres födelsedag, balettmästare och författare till Lettres sur la Danse (1760), en bok om hur dans bör dansas.
Det är förstås en fransk balettmästares födelsedag som firas, och ingen bråkar om att den första indiska dansboken, för övrigt den femte Vedan, skrevs redan 500 f.Kr. Men, om vi nu helt eurocentriskt struntar i en sådan sak, och istället tänker på Noverre och vad han ville? Han ville befria dansen ur sin ålderdomliga struktur av stel rörlighet och återskapade historier ur grekisk mytologi. Dans som berättar och agerar var vad Noverre ville se, och så gick det sannerligen. Teatral dans med vanligt folk i huvudrollerna blev romantikens förtjusning, och man får vänta till modernismen och skarven 1800/1900 innan det blir nya idéer som tar över.
Sett i ett så långt perspektiv är Rebecka Stillmans Phoenix ett ganska vanligt exempel på samtidsdans i Sverige i dag, barnbarnsbarnbarn till den första modernismen. Ovanligt är dock att Weld Company, som håller till i en visserligen exklusiv men dock källarstudio vid Odenplan i Stockholm, fått sprida ut sig med hela 13 medskapande dansare på Dansens Hus stora scen. Weld fyller tio år, och firar med att slå på stort – det hör till det roligaste med Phoenix: att Weld äntligen får ta plats och möta en större publik.
De flesta dansarna på scenen står för koreografin tillsammans med Stillman. Konceptet är att alla dansar individuellt i en komposition som då och då knyter samman dansarna. När en väl sammanknuten rörelse håller ihop gruppen tätt blir Phoenix som bäst, men av och till dras helheten ut i spillror, där alla dansar för sig själva.
Inte alla kan som solisterfarna Anna Westberg alldeles ensam och fjäderlätt, dansa in rummets hela rymd. Här gör hon det så det gnistrar.
Koreografi är och förblir en utmaning. Många konstuttryck ska mötas, och teknisk skicklighet är ett måste. Att ”verket berör historieskrivning både bakåt och framåt i tiden”, som programmet meddelar, skulle nog inte Noverre hålla med om. Men kanske Natya Shastra, den indiska dansboken. Sant är att Phoenix ”undersöker kompanikroppen”, och det är i sina bästa stunder en stor förtjänst med verket.

Texten är tidigare publicerad i Expressen Scenbloggen 29 april.

Margareta Sörenson

Fler Recensioner

Annonser