Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Tisdag 29 september 2020

Och det blev ljus och färger

2016-04-17

Fakta:

Namn: Prisms
Koreografi: Benoît Lachambre
Musik: Laurent Maslé, Tomas Furey och Ludwig van Beethoven
Ensemble: Dansare: Rachel Harris, Elinor Fueter, Annik Hamel, Sylvain Lafortune, Alexandre Parenteau, Peter Trosztmer, Ljusdesign: Lucie Bazzo
Plats: Baltoppen i Ballerup, Köpenhamn
» http://www.turneteater.dk/forestillinger/prisms-af-benoit-lachambre

i början av april fyllde Baltoppen i den köpenhamnska förorten Ballerup 25 år. Kulturhuset har nycirkus, dans, performance, dramatik, musik och stand-up på programmet. Och när det scenkonster som dans och performance visar Baltoppen ofta den mer experimenterande sortens föreställningar. Detta gäller även för det senaste gästspelet med den kanadensiska koreografen Benoît Lachambre og hans sex dansare eller performers. I verket Prisms (2013) utforskr han tillsammans med lljusdesignern Lucie Bazzo ljus och färger – samt människokroppen i olika ljussättningar.
Prisms är en veritabel orgie i färger, som en frodig blomsteräng om sommaren, men med inslag av skarpa onaturliga neonfärger. Iförda gula skyddshjälmar och långa färgstarka klänningar poserar de sexs dansarna – kvinnor såväl som män – i färgat ljus av olika intensiteter. När ljussättningen skiftas, eller ljuset rör sig ser det ut som om dansarna också gör det, även om de står helt stilla. Men själva ljussättningen kan ändå få dansarna huvuden att rotera runt, som om det handlade om en scenversion av den gamla rysarfilmen Exorcisten. Optiska villor och färgmagi. kan också bli lite ohyggligt på ett annat sätt när dansren Elinor Fueter rullar runt med sin nakna torso och låter varje liten muskel i hennes extremt slanka kropp dansa. Det är en enormt imponerande behärskning av kroppen på liknande sätt som hos koreografen Kitt Johnson.
I en scen inramas två stänger för dansträning av det färgade ljuset vilket gör att intressanta djupverkningar uppstår. När kropparna hänger eller sträcks ut ställningarna skapas ett grafiskt mönster och när dansarna rör sig i det hela uppstår nya mönster som i ett kalejdoskåp. Det är vackert och fascinerande.
Det blir skoj när aktörerna till Beethovens dramatiska och högstämda Ödessymfoni hoppar omkring och gör tokiga ljud som påminner om dem som halvvarelsen Gollum gör i filmen Sagan om Ringen. Eller när kvinnorna tar på sig blinkande BH’ar och dansar til popmusik för att senare använd de lysande och blickande BH:arna som en slags glasögon, så att de får lysande ögon i mörkret. Absurt och helt knäppt.
Vad betydet det hela? Kanske inte särskilt mycket, men Prisms leker med våra sinnen och visar på att synsinnet kan luras med hjälp av enkla leknier som ljus och färger. Det kanske man också kan läsa sig till eller höra ett föredrag om, men men skojigast och mest lärorikt är det att få se det med egna ögon.

Prisms som tilldelades det prestigefyllda priset Prix du CALQ for the Best Choreographic Piece som den bästa kanadensiska dansföreställningen under säsongen 2013/2014, visades på Baltoppen 13 och 14 april och går sen vidare på turné i Danmark till Teater Nordkraft i Ålborg den 19 april, Teater Momentum i Odense 21 och 22 april samt Bora Bora i Århus 26 0ch 27 april.

Torben Kastrup

Fler Recensioner

Annonser