Danstidningen 2/2016 i migrationens Europa
I migrationernas Europa behövs konsten och konstnärerna mer än någonsin. Allt behöver göras för att de sköna konsterna ska nå alla, inte bara nyanlända utan också marginaliserade och åsidosatta.
Musik och dans behöver inte gå via språket, utan kan snabbt bygga broar mellan individer och grupper, kulturer och nationer. I Kiruna dansar majoritetsbefolkningens barn tillsammans med urbefolkningens, samernas, och nyanlända barn och tonåringar i ett välkomnande möte som berikar alla. Cirkus Cirkör arbetar med Clowner utan Gränser och möter barn i flyktingläger.
Under 1500-talet kulminerade de religiösa motsättningarna i
Europa och var minst lika grymma som de vi ser i dagens Mellanöstern eller Nordafrika. Inga filmer kan berätta hur det var den gången, men det kan bildkonst från tiden, som Hieronymus Bosch. De stridigheter som orsakats av religion, nationalism och rasism har skadat eller utsläckt långt fler människoliv än all världens farsoter och naturkatastrofer.
Europa har betalat ett högt pris innan man hittade fram till lösningar som demokrati, tolerans och religionsfrihet. Nationalismen förstärktes rejält när 1800-talets romantik och överspända idéer om en folkgemenskap utvecklades, ett tämligen nytt påfund i mänsklighetens historia.
Trösklarna behöver sänkas för att konsten ska kunna nå ut. Särskilt barn och ungdomar behöver möta visionära projekt som inkluderar och involverar allt fler på ett långsiktigt och löftesrikt sätt. Det räcker inte med event eller punktvisa satsningar. Inför makthavare gäller det att poängtera vilken stark resurs konstnärerna är för att skapa dialoger i de nytillkomnas integrationsprocess, från snödrivor i norr till betongförorter i söder.
