När orden inte räcker till

Jörgen Dahlqvist och kompositören Kent Olofsson fortsätter att experimentera med teaterns berättartradition med hjälp av ord, musik och rum i deras senaste verk I Skuggorna som nyss haft premiär påscenkonstfestivalen ” Transistor i Malmö.
Verket skildrar ett ögonblick av människas liv då livet verkar slås sönder när en nära anhörig går bort. Musik och sång är skrivet av Kent Olofsson för barockinstrument och en contratenor och framförsav den skickliga kammarensemblen Lipparella. Föreställningen utspelar sig i gränslandet mellan levande och döda.
I ett svart rum där tiden verkar ha avstannat, där den tekniskt komplexa musiken med sina tonala transmutationer och klangliga effekter får oss att känna oss intimt förenade i kompositörens lite vemodiga och nostalgiska berättande.
Själv står han framför publiken och berättar hur kompositionen tillkommit samtidigt som hans far låg för döden. Sorgen och saknaden känns nästan outhärdlig. Spillror av ord möts av ljuvligt vackra minimalistiska barocktoner som kommer från musikerna som sitter bakom kompositören.
På en videobild får vi se ett par sitta med ett nyfött barn, i nästa bild står en mängd äldre allvarliga personer uppställda som för fotografering. Återstår det bara bilder att väcka minnena till liv?
Hur långt kan vi tänja på det utan att vi tappar kontakten med verkligheten. Kan vi med ord, utan att banalisera språket, förklara det oundvikliga? Nästan ohörbara ord sipprar emellanåt ut från ljudanläggningen, försvinner bort i oändligheten liksom stjärnorna på himlavalvet.
Vad händer med förståelse och kommunikation när språket glider mellan den semantiska betydelsen och det musikaliska uttrycket?
En extra applåd till Ensemble Lipparella, inte minst till den höga contratenorstämman som gick rakt in i våra hjärtan.

Ann Jonsson