Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

Associativt kring balettens yttersta utkanter

2016-04-05

Fakta:

Namn: Other, Ballet, Piece
Koreografi: Sebastian Lingserius
Musik: Ljuddesign: Franz Edvard Cedrins
Ensemble: Sebastian Lingserius och Love Källman
Plats: Weld, Stockholm
» http://www.weld.se/

Other, Ballet, Piece är ett nytt koreografiskt verk signerat Sebastian Lingserius, utvecklat och framfört på Weld tillsammans med Love Källman, med musik och ljuddesign av Franz Edward Cedrin. Verket utforskar balettens gränser, eller tänjer gränserna för var vi är villiga att inkludera i eller associera till begreppet balett. Möjligen skulle verket också kunna sägas kretsa kring den mänskliga hjärnans förmåga att associera, koppla ihop och uppfatta eller skapa meningsfulla samband mellan vad som än placeras jämte eller nästintill. Genom att utan ironi (men ibland med humor) plocka isär tekniska element eller gå till de yttersta utkanterna av begreppet, formen, apparaten, kanske verket framställer eller spekulerar i en slags specifik omfattning av balett.
Balett hör till de sceniska uttryck där igenkänning (av svårigheter, form, ideal och dramaturgi) och bekräftade förväntningar framstår som viktiga delar för önskad effekt, där publikrollen är tydlig och önskad reaktion ofta inte svår att gissa. Med en historiskt uppfostrande funktion i Europas hov och en stark narrativ tradition faller den långt ifrån de intressen som synliggjorts i Sebastian Lingserius tidigare verk som t.ex. Bod(ill)ess (Dansens Hus 2014) och Made As Three (MDT 2012): koncept (gärna från Deleuze och Guattari) som en motvikt till vana, som grund för konstruktioner av precisa rörelsepraktiker och ett omsorgsfullt kroppsligt funderande kring performativitet. Dessa intressen kanske kan sammanfattas i det ”ännu icke verkligas” förmåga att forma verkligheten, eller koreografi som ett sätt att föreslå, utöva eller spekulera i nya, andra eller alternativa ordningar. Att organisera rörelse på andra sätt för att generera (eller ibland framtvinga?) andra förståelser för verkligheten eller förändra den subjektiva upplevelsen av den egna kroppen eller jaget.
Liksom tidigare arbeten är de fysiska praktikerna som producerar specifika rörelsekvalitéer och styr utövares och åskådares uppmärksamhet oftast minutiöst konstruerade. För att omkonstruera känsla är det svårt att gå på känsla, vilket gör det lätt att förstå det strikta, ibland kryptiska uttryck verket tar sig. Franz Edward Cedrins musik samt Lingserius och Noréns ljusdesign kommer då genast till undsättning, då och då med en något spöklik, ekande känsla, ibland med ett varmt rosa ljus och mjuka toner. Ljud och ljus blir som effekter vars funktion är att medskapa känslan kring det som kan upplevas som en strikt uttänkt konstruktion. En tänkvärd användning av ljud och ljus. Verket är ibland gåtfullt, men frågan är om det egentligen är gåtor med bestämda svar, eller spekulationer med och för oss. Om det är av vikt att vi förstår eller om det är just omprövandet som är syftet.
I filmen Hur långt når Alfons som projiceras i foajén i loop tillsammans med Carola och teoretikern Slavoj Zizek, är tematiken hur långt jaget når. Det är lätt att relatera till Slavoj Zizeks idéer om hur en övertygelse eller tro på någonting formar verkligheten, inte bara om du själv tror på den utan desto mer om du tror att någon annan tror på den. Övertygelsen själv formar verkligheten, valda sanningar söker bekräftelse. Den här föreställningen ger mig inte uppslukad, eskapistisk njutning, den får mig att se det jag annars låter mig uppslukas av med helt andra ögon. Den får mig att tänka på att det vi tränar och förfinar inte bara är någonting vi gör, det är också något som ”gör oss” och formar våra idéer om verkligheten.

Ellen Söderhult

Fler Recensioner

Annonser