Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 26 september 2020

Den inre mentala kon

2016-03-18

Fakta:

Namn: Cow
Koreografi: Alexander Ekman
Musik: Mikael Karlsson
Ensemble: Semperoper Ballett
Plats: Semperoper, Dresden
» https://www.semperoper.de/en/whats-on/schedule/stid/cow1/60539.html

En svartvit ko blänger från affischerna. Men den dansföreställning som Alexander Ekman koreograferat, ljus- och bildsatt för Semperoper i Dresden är varken mytologisk eller ekologisk. Alexander Ekman har försökt tänka sig in i en mental ko-aktighet. Hur skulle det vara för människor att tänka sig in i en kos förhållningssätt till omvärlden?
Snårigt blir det inte, snarare enkelt. En ramberättelse där en dansare i grå herrkostym på alla fyra prövar ko-attityd kompletteras med ett filmavsnitt där tanken förtydligas. Här tar också konturerna fastare form av en inifrån kritisk kärleksförklaring till dansen och baletten: att höra till en hjord är något dansare förstår sig på, kommenterar Ekman i filmen där hela balettkåren trängs på alla fyra i Semperopers stilfulla trappor och korridorer.
Humor är en viktig ingrediens i Ekmans bilderbok, en distanserad blick och ett leende som han använt sig av både när han la Oslooperans scen under vatten i Svansjön (A Swan Lake) eller när hövålmarna hivades i luften på Stockholmsoperan i Midsommarnattsdröm. Med egen dansarbakgrund har han en särskild känsla för operahusens balettkår som får spela huvudrollen också i Cow, även om Christian Bauch ensam är guide in i kotänket.
Allt blir stort när Alexander Ekman är i farten; allvaret också. I en och en halv timme läggs nya bilder till varandra: ömsom en värld av hattifnattar eller urfolksliknande kroppar, ömsom utsökta duos där Ekmans liksom ohejdade aptit på klassiskt baserad teknik kan få ta stora tuggor. Scenens tekniska finesser med höj- och sänkbara sektioner används fullt ut och ständige medkompositören Mikael Karlssons musik är med på noterna. Avsnittet som kallas Stampede (rusning) är en makalös störtflod av trummor med tillskyndande flöjt. Dansarna, alla i vit, vid kjol, snurrar som dervischer och bildar som forsar av människokroppar som i en klunga far över scenen.
Kompositionen i bilder går från ko-tanken till en stor helbild av hur människor lever: ett myller av folk i tossiga hattar som ror, springer, och marscherar genom tillvaron. Så bjuds mellanlägen där koreografin försjunker i stilla närbilder, med ett människopar, en hon och en han. Christian Bauch och Sangeun Lee dansar alldeles utsökt hand mot hand, hals mot hals. När sista bladen vänds möter vi återigen alla dessa planlöst vimlande människor, som med röd tejp drar upp privata områden runt sig själva.
Så dansar en vacker, mäktig och vild ko. Orubblig och outgrundlig, på de betande nötdjurens vis. Och faktiskt uppkäftig också, i de dystra valsiffrornas Dresden.

Texten är tidigare publicerad i Expressen Kulturen den 16 mars.

Margareta Sörenson

Fler Recensioner

Annonser