Semiotik på dansgolvet

Kanadensiska Marie Chouinard är i Köpenhamn med sitt enastående kompani som dansar verken Mouvements (2011) och Soft Virtuosity, still humid on the edge på Teater Republique.
1980 upptäckte Marie Chouinard den belgiska poeten Henri Michaux (1899-1984) och hans bok Mouvements (1951), som både innehåller nonfigurativa tuschteckningar och dikter. Boken bildar utgångspunkt för Marie Chouinards verk Mouvements, i vilket hon i det närmaste översätter bokens innehåll till dans. Henri Michauxs teckningar utgör på så sätt ett slags ett slags notationssystem för Marie Chouinard och hennes dansare. De nonfigurativa tuschmärkena projekteras i scenens fond och framme på scenen gestaltar de svartklädda dansarna de mörka tecknen. dansarna imiterar det ena efter det andra av dem och när bläckfigurerna har för många armar och ben rör dansarna armar och ben i ett frenetiskt tempo, så att det nästan verkar som om de har lika många armar och ben själva. Sen blir teckningarna undan för undan alltmer komplicerade, och det behövs allt fler dansare för att gestalta dem. Och snart börjar tecknen hänga ihop och alltfler dansare behöver vara samtidigt på scenen och när de allesammans slutligen är där smidigt uppstår ett slags flytande språk , samtidigt som de industriella, elektroniska ljuden blir mere och mere intensiva och högre, så att man till slut behöver använda sig av de redan utdelade öronpropparna.
Marie Chouinard är en uppfinningsrik koreograf som är känd för sina förnyande grepp inom dansen. Med denna utmaning av semiotiken på dansgolvet har hon verkligen levt upp till att återigen skapa ett originellt, spännande och mycket inspirerande verk.
Marie Chouinards gästespel bjuder också på verket Soft Virtuosity, still humid on the edge (2015), som visdar upp en catwalk av spefulla gångarter. I modevärlden råder det perfektion bland kropparna på catwalken, men här dyrkas istället den assymetriska och icke-perfekta kroppen, som till publikens stora glädje tolkas av de utmärkta dansarna. Det är inte bara dansarnas gångarter som är groteska deras grimaser är också teatralaoch komiska. Det kan tydligt märkas genom att närbilder av dansarnas ansikten live-streamas och projekteras på bakre fonden.
I en stor grupp rör sig dansarna i super-slowmotion över scenen, medans deras ansiktsuttryck långsamt skiftar kraktär, från det överlyckliga till det mest desperata. Deras känslolägen kan påminna lite om människorna i Auguste Rodins skulptur Borgerne fra Calais, som även de omfattar ett vitt känsloregister, från resignation till desperation. Eller Théodore Géricaults förvridna figurgrupp påmålningen Medusas Flotte. Som på en traditionell catwalk avslutas det hela med en visning av brudklänningar. En dansare visar fram en transparang tyllkreation. Två tätt hopslingrade dansare snurrar runt tillsammans i en två-personers egna kärlekskarusell. Mens Mouvements talar till intellektet är Soft Virtuosity, still humid on the edge mer underhållande och lättsam. Men bägge verken kan varmt rekommenderas.

FAKTA

Torben Kastrup