Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 02 december 2020

Fler måste få möta nya koreografer

2016-02-18

Fakta:

Namn: Tre,/// Insisting on /// Anhalt
Koreografi: Kenneth Kvarnström /////Daniel Almgren, Recén Anna Asplind och Anna Koch/////Lotta Melin
Plats: Kulturhuset Stadsteatern respektive Weld och Teater Tre
» http://kulturhusetstadsteatern.se

Danslivet ser ut att ha kört fast i en struktur där det nya stampar i en källare. Var finns dansens dynamitarder? Och var får de rum? Ett par timmar före Kenneth Kvarnströms koreografi Tre på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm såg jag Insisting on på Weld, ett av det fria danslivets stockholmska vattenhål. Inåtvänt, opolerat, men också en dansad reflektion kring arvet efter Cunningham. Men publiken består av bara trettio personer. Just avslutad är Lotta Melins experimentella Anhalt, med en flämtning inklämd några kvällar på Teater Tre, en liten fri stockholmsteater. 
Kenneth Kvarnströms senaste verk, Tre, är moget, avklarnat och vist. Kenneth Kvarnström bygger upp solida kompositioner i sina koreografier, och denna vilar på ett koncept av asiatiska referenser. De gestaltas framför allt i kostymerna av Astrid Olsson och Lee Cotter: svart, snyggt, lågmält som skjortor för en risbonde, men vartefter påbyggda med nästan sf-artade samurajskrudar. Golvet är vitt, dansarna är klädda i svart, blodröda lyser blombladen som i drivor sköljs över dansarna.
Kenneth Kvarnström av i dag är långt från den ”dansens dynamitard” som jag hittade på att kalla honom på 90-talet. Aggression och attack är historia nu, dansen får uttrycka existentiella frågeställningar. De tre dansarna är som en organisk helhet, mellan dem inget av spänning eller kamp.
Kulturhuset Stadsteatern har äntligen en permanent dansverksamhet, efter decennier av korta gästspel. Men det är inte rimligt att Kenneth Kvarnström ensam ska bära nästan hela detta utrymme utan att också ge plats för ung eller nydanande koreografi.
Dansens Hus som länge varit huvudscen för samtida dans har inte längre en verksamhet där en ”huskoreograf” periodvis får arbeta och möta en publik. Men nya koreografer måste få ses av fler än de allra mest intresserade och involverade.
Samtidsdansen är sedan länge etablerad. Det är dags att hacka upp spår som isat igen och ställa till med vårröjning. 

Texten är tidigare publicerad i Expressen 17 februari.

Tre spelas på Kulturhuset Stadsteatern till och med 15 april.

Margareta Sörenson

Fler Recensioner

Annonser