Det finns alltid en utväg

Många frågor ventileras i föreställningen it is like a large animal deep in sleep som visas med Skånes Dansteaters nästan helt nya dansare i koreografi av Marina Mascarell.
Det handlar om hur vi rör oss som en kollektiv flock, försöker dra oss undan samtidigt som vi blir medvetna om hur viktigt det är att agera tillsammans för att världen skall bli en bättre plats att leva i.
Gränsen mellan dans och performance känns hårfin. Ett spännande ljudlandskap med komplexa musikaliska strukturer som i samverkan med de ljud som mikrofoner i golvet fångar upp av dansarnas rörelser får kroppen och gestiken att ges en ny dimension.
Kroppen blir en del av ett ljudlandskap som sträcker sig bortom våra synliga gränser. In i en alltmer farofylld värld där allt handlar om överlevnad. Bortom våra blickar men ständigt påmind med en mängd pappkartonger som fyllerscenrummet.
Längs med ena sidan av scenen sitter en samling människor uppradade på pappkartonger. Helt vanliga människor som vi själva i
publiken som kommit för att se och uppleva. Stelt uppradade som en ogenomtränglig mur med blickarna riktade ömsom mot dansen ömsom mot publiken. Som för att förtydliga budskapet som vi alla redan förstått.
Själv tänker jag på teatermannen Tim Etchells som säger: ”theatre is a frame (game) constructed so that people can look at other people”( citat från Dance Theatre Journal 20.2.2004).
På scengolvet ligger en mängd pappkartonger utspridda. Med hjälp av dessa bygger dansarna murar som ständigt raseras, bygger upp dem i nya former och nya konstellationer.
För att rädda sin livsexistens flyr man ut över haven i överfyllda båtar där någon dör medan andra lyckas kravla sig igenom öppningar som man byggt upp i lådhögarna. En vacklande hög kartonger får symbolisera drömmen om en ny framtid, arbete, studier som de skriker ut i micken.
Men trots att allt faller samman, fortsätter man klättra runt på murarna, tränga igenom tunnlar och över broar.
Vi i publiken sitter där och låter oss andlöst gripas av en förtrollande vacker dans vars lågmälda sensuella rörelsevokabulär och uppfinningsrikedom berör oss på djupet.
”what can we do with it, this Humanity? nothing”. Citerat är från Bukowskis dikt ”it is a large animal deep in
sleep” som lånat sin titel till föreställningen.

Ann Jonsson