Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 01 oktober 2020

Medan de väntar på asyl

2016-02-04

Fakta:

Namn: Uropa – En asylballet
Koreografi: Christian Lollike, Esther Lee Wilkinson, Tim Matiakis och de medverkande
Plats: Det Kongelige Teater, A-Salen, Gamle Scene,

Den Kongelige Ballets Corpus och regissören Christian Lollike kommer inte säkert iland med Uropa – En asylballet.
Föreställningen I føling – en krigsballet från 2014 var däremot en imponerande lyckad och meningsfull fusion av verklighet och balett. Den var resultatet av ett Reumert-belönat samarbete mellan Den Kongelige Ballet danslaboratorium, Corpus, och regissören Christian Lollike, där tre krigsveteraner från Afghanistan stod på scenen tillsammans med en större grupp balettdansare och i en stram form skapade en rörande och angelägen föreställning.
Förväntningarna var därför högt ställda inför det nya reality-samrbetet, Uropa – En asylballet, där Corpus-koreograferna, Esther Lee Wilkinson och Tim Matiakis, tillsammans med Lollike gripit sig an ett mycket angeläget dagsaktuellt tema. Fem balettdansare kombinerades med sex asylsökande på den intima scenen Prøvesal A på Gamle Scene.
Både i programbladet och i själva föreställningen går det inte att dölja att det har varit en vansklig och skröplig arbetsprocess. Och den här gången lyckas heller inte gruppen med att komma fram till en väl fungerande blandning av dans och människor och historier direkt ur verkligheten.
I många fall blir den expressiva dansen nästan överflödiga kommentarer till flyktingarnas djupt berörande berättelser om bland annat övergrepp, tortyr och ångest. Talet och de projicerade texterna om begreppet flykting antar i den engelskspråkiga föreställningen en doserande och distanserad ton, medan körsång med ordet ”refugee” närmar sig det patetiska.
Heder till de sex asylsökande som ändå modigt har vågat sig på projektet och i både tal, rap och dans delar med sig av både sina fasansfulla upplevelser och hoppfulla drömmar. Även om föreställningen såväl fysiskt som känslomässigt sätter oss in i de asylsökandes situation och den förfärliga väntan de utstår, lyckas den ändå inte överraska eller tillföra något nytt till flyktingproblematiken.
De inslag där de medverkande sitter klaustrofobiskt sammanpressade på golvet likt flyktingar i en båt är mycket starka. På samma sätt är det med ett inslag där en kvinnlig flykting kastas från man till man.
Under en formell middagsbjudning presenteras en satir over dansk kultur där intresset för det utländska inskränker sig till en presentation av exotiska maträtter. Ironiskt beskrivs också integrationsmålen, bland annat illustrerade med en strikt hovdans där alla medverkande är uppklädda i 1700-tals rokokodräkter.
Längst bak på scenen skapar Mikkel Hess stämningsskapande musik och effektfulla ljudbilder med röst, bas och slagverk. Men de goda inslagen till trots under den en och en halv timme långa föreställningen, satt jag till slut och tänkte att det skulle ha varit bättre att få höra de sex flyktingarna berätta sina historier under ett hörspel utan en massa irriterande inslag.

Vibeke Wern

Fler Recensioner

Annonser