Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 30 september 2020

Billy Elliot vinner allas hjärtan

2016-01-23

Den brittiska balettvärlden kommer snart nog att vara mer än självförsörjande när det gäller en tidigare bristvara: manliga dansare. Sedan några år tillbaka söker fler pojkar än flickor till Royal Ballet School i London. I Sverige pågår ständigt arbete för att locka fler killar till den klassiska baletten. God hjälp kan komma från en världsberömd musikal. Nu i februari har Billy Elliot – the musical premiär i Malmö.

Huvudorsaken till den senare tidens sensationella ökning av antalet killar som vill dansa balett i Storbritannien, sägs finnas i berättelsen om Billy Elliot, gruvarbetarson från ett av norra Englands krisande gruvdistrikt. Mot alla odds fick han chansen att dansa balett. Filmen om Billy kom år 2000 och följdes fem år senare av en populär musikal med samma namn i London, därefter kom Broadways version 2008 och därefter även i andra länder med starka musikaltraditioner. Filmen visades även i Sverige men inte förrän nu får musikalen svensk premiär. Frågan är om vi också kommer att få en Billy Elliot-effekt?
Det är inte bara berättelsen om Billy Elliot som anges som förklaring till att brittiska pojkar sedan några år i så hög grad söker sig till baletten. Förebilder som den lysande kubanske dansaren Carlos Acosta, som just gått i pension från Royal Ballet, anses ha haft stor betydelse. Och tv-program som Strictly Come Dancing och X Factor lär också ha bidragit till den allt stridare strömmen av pojkar som väljer att dansa klassiskt. Intresset eldas säkert på än mer när nu välkända ballerinan Darcey Bussell, en av domarna i Strictly Come Dancing, gör en BBC-dokumentär om den nya manliga dominansen i flera dansskolor på de brittiska öarna.
Royal Ballet School, RBS, i London är Storbritanniens viktigaste lärosäte för klassisk balett och där talar också siffrorna som tydligast: vid årsskiftet 2012/2013 gick 112 pojkar och 109 flickor där. Färskare statistik sägs visa att ännu fler pojkar siktar mot en karriär som balettdansörer.
Konkurrensen för att komma in på RBS är stenhård. Omkring 1000 pojkar söker årligen in till prestigeskolan, bara ett drygt tjugotal får plats. Det är dyrt att gå på denna skola som drivs som internat. Årsavgiften är 30 000 pund, drygt 268 000 kronor. De allra flesta får stipendier som täcker de kostnaderna men att dansa medför utgifter på många andra sätt också, i form av skor och kläder, till exempel. Här ska det verkligen till mer än ”bara” talang för att det ska löna sig att satsa; envishet, uthållighet och en vilja att dansa som inte låter sig kväsas krävs också. Samt rimliga framtidsutsikter i form av jobb.
Något överflöd av killar som vill dansa balett finns inte i Sverige – ännu, kanske man ska tillägga. Men nu är det äntligen dags för musikalen Billy Elliot, i regi av Ronny Danielsson och koreografi av Roine Söderlundh. Uppsättningen är ett samarbete mellan Malmö Opera och Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Från den 13 februari till början av juni går den i Malmö, nästa år är det dags för Stockholms-Billy.
Samtliga unga dansare i Malmö-upplagan av musikalen har gått den så kallade Billy Elliot-utbildningen på BASE23, där Roine Söderlundh är konstnärlig ledare. En av skolands grundare är tidigare hovdansaren Annelie Alhanko och det är hon som vakar över den klassiska baletten. Men för att kunna jobba i en musikal som denna måste man också kunna steppa, sjunga och spela teater. Det med alla dessa färdigheter som BASE23 arbetar. Här har det varit nödvändigt att få till en snabb process, av flera skäl. Ett av dem är att det händer mycket med gossar i de aktuella åldrarna, det vill säga 10-14 år. En klockren pojksopran kan plötsligt ersättas av en rosslig målbrottsstämma, till exempel.
Roine Söderlundh berättar att det var 80 killar, huvudsakligen från Stor-Stockholmsområdet, som kom till deras audition 2015. Sexton av dem blev uttagna och fick sin första Billy Elliot-utbildning under våren. Efter en tids träning gjordes en gallring för att välja ut de sex pojkar som skulle vara med på scen.
– Det var tufft, förstås, men alla visste från början vad som gällde, hela processen var totalt öppen, säger Roine Söderlundh.
Han är entusiastisk, ja, närmast lyrisk, när han berättar hur det är att arbeta med dessa unga artister. Han lovordar deras oerhörda engagemang och arbetskapacitet och säger också att gruppdynamiken mellan de grabbar som snart ställer sig i rampljuset i Malmö är väldigt kul. Och det är viktigt med tanke på att killarna som turas om att spela Billy Elliot och hans kompis Michael har ett tufft schema, som läggs utanför deras ordinarie skoldagar. Varje Billy-lag uppträder var tredje helg och däremellan coachas de för att hålla färdigheterna vid gott liv.
Det finns bara en musikal som Billy Elliot, med två så framträdande roller för unga pojkar. Men flera andra musikaler, också här i Sverige, har bra barnroller och redan nu är det flera producenter som rycker i killarna för framtida engagemang i andra produktioner, berättar Roine Söderlundh.
Två av huvudrollsinnehavarna i Malmö gör sin heltidsutbildning i Stockholm, på Kungliga Svenska Balettskolan, KSB kallad. Det är den skolan som närmast kan jämföras med Royal Ballet School i London. (Det är för övrigt också på KSB de dansare som är anställda på Kungliga Baletten och har traditionellt svenskklingande namn, på ett undantag när, har fått sin utbildning).
I de vackra lokalerna i Münchenbryggeriet på Söder Mälarstrand ordnar Kungliga Svenska Balettskolan Prova-på-dag för danssugna gossar. Den är en uppföljning av förra årets Killdag på Operan – och alltsammans är resultatet av ett samarbete mellan Unga på Operan, Kungliga Baletten och balettskolan. Det har pågått i fem år nu och höstens Killdag på Operan blev snabbt fullbokad. 100 pojkar i åldrarna 8 till 10 år mötte och såg i höstas vad några av de manliga dansarna vid Gustav Adolfs Torg arbetar med och fick också prova på att dansa där.
Ett antal av dem som fick blodad tand i höstas tog sig sedan till KSB en lördag i mitten av januari. Utanför lyste solen över såväl Riddarfjärden som gnistrande och isande kalla snöklädda kajer. Inne i träningssalen var det varmt. Föräldrar, syskon och Danstidningens representant släpptes in när Prova-på-övningarna hade pågått i 45 av 60 minuter under ledning av läraren Camilla Wiehen. Ett gäng grabbar som redan är elever på KSB ställde upp som sällskap och stöd för nykomlingarna.
Koncentrerat allvar rådde i salen, på ett vis så vänligt att det inte borde skrämma bort ens någon som råkade snubbla över sina egna fötter någon gång. All vår början bliver svår, som bekant… Läraren Camilla vävde in danstermer i sina instruktioner, pliéer och relevéer blandades med spring och krypande. Med ledord som fantasi, teknik och uttryck i huvudet klarade de lätt att gå runt på golvet på massor av olika sätt och fixade utmärkt att leva sig in i att de befann sig i en skog där de inte såg varandra, alltmedan fåglar kvittrade ur högtalare och trummorna ljöd live från det hörn av salen där Erik Nilssons uttrycksfulla instrument var uppställda. Nykomlingarna såg nöjda ut när det hela var över – kanske skulle några av dem lämna in sina ansökningar till skolans utbildning.
Rektor för KSB är Pär Emteryd och han var också nöjd när han berättade om det som i alla fall förra året såg ut att vara en uppåtgående trend: betydligt fler killar än tidigare sökte sig då till balettskolan. Under 2012-2014 var det 13 pojkar per år som sökte in, 2015 var det hela 21! Det var en rejäl ökning.(Årets ansökningstid var ännu inte avslutad när vi sågs, rektorn kunde alltså inte säga hur det blir för 2016.)
Skolan har bytt inriktning på senare tid och marknadsföringen är nu tydligt inställd på en jämnare könsfördelning. Hittills har det generellt varit ungefär tre gånger så många flickor som pojkar som sökt till KSB. Förra årets siffra på 21 killar är ur svenskt perspektiv bra. Men skulle lika många killar, relativt sett utifrån befolkningsstorlek, söka skulle siffran ligga på bortåt 160 eftersom Storbritanniens befolkning är sex gånger som stor som Sveriges. I London är det inte bara fler pojkar än flickor som söker till RBS utan också fler som faktiskt kommer in, vilket fått Darcey Bussel att önska, eller snarare kräva, att sökarljus och speciella insatser nu riktas mot flickorna. Trots allt är det ju som bekant fortfarande för dem som de allra flesta balettroller är skrivna.
På Kungliga Svenska Balettskolan kan man lugnt ägna sig åt locktoner riktade mot det unga manliga släktet ännu en tid.

Nancy Westman

Se vidare www.malmoopera.se/forestallningar/billy-elliot

Se även kungligasvenskabalettskolan.stockholm.se

Fler Nyheter

Annonser