Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 24 september 2020

Mats Ek säger adjö – eller inte?


2016-01-20

Inga braskande rubriker i riksmedia, inga bekymrade radio- eller tv-rapporter eller intervjuer har hörts i Sverige. Men i Frankrike och USA har stora medier tagit upp det faktum att vår svenska stjärnkoreograf Mats Ek nu tycks vara inne på sluttampen av sin karriär inom dansen. Inga nya verk kommer att skapas och de verk som redan finns kommer i princip inte att få sättas upp utan hans medverkan. Ingen Giselle, ingen Svansjö, ingen Törnrosa à la Mats Ek. Inte någon Julia och Romeo eller Solo för två heller. Undra på att till och med New York Times tagit upp detta och gjort stor sak av det. Vi har tittat närmare på vad som ligger bakom uppståndelsen.

Under rubriken ”Mats Ek, the Swedish Choreographer, Says His Goodbye Isn’t Quite a Farewell”, det vill säga ”Mats Ek, den svenska koreografen, säger att hans adjö inte är detsamma som ett farväl” skriver New York Times om vilka tankar och känslor som rördes upp i Paris i samband med den stora Ek-föreställningen From Black to Blue på Théâtre des Champs-Élysées.
I samband med Mats Ek-programmet som gavs i början av året slog teatern på trumman för att detta var ett avsked för le genial Mats Ek. Beskedet fick direkt konsekvenser i det Paris som så länge hyllat den svenska koreografen. New York Times välrenommerade dansskribent Roslyn Sulcas var i den franska huvudstaden, såg föreställningen och konstaterade, med viss förvåning, hur mycket ståhej det blev kring den så kallade avskedsföreställningen. I sin artikel har hon samlat en del intryck (12 jan. 2016). Förutom en livlig, bestört och sorgsen trafik på sociala medier, var även traditionella tidningar på hugget. France Musique satte rubriken ”Une dernière danse pour le chorégraphe Mats Ek” (En sista dans för koreografen Mats Ek), Les Échos (Frankrikes äldsta dagliga affärstidning) skrev att dansåret började med Mats Eks adjö och skrev att ”den störste av svenska koreografer lämnar scenen efter 50 års skapande” med tillägget: ”C’est une perte pour tous”, det vill säga ”Det är en förlust för alla”. Le Figaro (5 jan. 2016) kallade ”nyheten” om Mats Eks farväl för en chock.
New York Times artikeln böljar fram och tillbaka, det både är och är inte ett avsked som beskrivs. Men tidningens läsare får ändå mycket information om vår internationellt mest känd koreograf.
Först ut på banan var dock inte den stora draken i New York utan Le Monde, som skrev redan den 4 januari, ett par dagar innan föreställningen hade premiär. Under rubriken ”Mats Ek, cinquante ans de danse furieuse” (”Mats Ek, femtio år av vildsint dans”) konstaterades sedan att det var svårt att tänka sig att leva utan den gåshud som Mats Eks danssteg provocerat fram och som skribenten Rosita Boisseau tror sig veta finns också i denna ”sista” föreställning. Den inkluderar Hon var svart, Solo för två och Yxa. Apropå Mats Eks planer för den närmast liggande framtid, citerar hon honom så här:
”Jag har ett behov av att vara fri, ha en tom kalender, att inte veta vad som kommer att hända i morgon men det kommer inte att hindra mig från att fortsätta drömma”. Och på frågan om det blir något nytt verk får hon svaret: ”Jag förbjuder mig inte att återkomma.”
Så hur är det, slutar eller slutar inte Mats Ek med dansen? När sker det i så fall? Drar han verkligen tillbaka alla sina verk från framtida uppsättningar? Jag ringde upp honom för att räta ut frågetecknen efter bästa förmåga medan han för ovanlighetens skull var hemma i Stockholm. Han pustade ut efter den senaste resan men skulle snart iväg ut i världen igen. Han fyllde alltså 70 förra året och har hållit ett mycket högt tempo i 50 år. Därmed får man väl säga att han fyllt sitt arbetspensum och mer därtill. Det vore fullt begripligt om han ville dra ner på engagemangen, på resandet, på instudering av sina verk på olika håll i världen, på att ständigt ha en kalender så fullbokad att han har svårt att på egen hand hålla reda på var han ska vara och när. Hans hustru Ana Laguna har förvisso en egen karriär men tar också hand om en del av logistiken och är med vid audition, instudering och repetitioner.
-Jo, jag har bestämt mig för att jag måste trappa ner på jobbet med dansen men slutar arbeta gör jag inte för den skull, säger Mats Ek.
Vilket till att börja med bevisas redan den 5 mars då det är nypremiär på Eks uppsättning av Utvandrarna på Dramaten. Vilhelm Mobergs klassiska epos var högaktuellt vid urpremiären i april 2014, nu har det – dessvärre – fått en än mer akut aktualitet. Också här förekommer dans men här finns framför allt en text att utgå från och det gör en stor skillnad för gestaltningen. Att arbeta utifrån ren koreografi är så mycket mer komplicerat än att sätta upp en teaterpjäs, framhåller Mats Ek.
Några rena dansföreställningar ska han och Ana Laguna göra tillsammans senare i år i Malmö respektive Rom. Alla formaliteter kring de framträdandena är inte helt klara än men det kan ju vara en tröst att veta att också svensk publik har en del Ek-koreografi, till och med Ek-dans på scen, att se fram emot. I övrigt gäller att redan ingångna avtal ska fullföljas men att inga nya kontrakt skrivits under de senaste två åren.
Svårast att smälta för dansälskande Mats Ek-beundrare världen över är väl ändå tanken på att inga kompanier (med ett enda undantag), kommer att få sätta upp hans verk när han själv inte kan vara med i arbetet. Mats Ek har kallats både kompromisslös, pedant, perfektionist och allt det där är han i sitt värv, har alltid varit, såvitt man kan förstå. En enda gång släppte han på kontrollen och spåren förskräcker, något sådant vill han inte uppleva igen.
Jag invänder att det ju numera finns både filmat material och dansare som varit med i hans verk och kunniga och pålitliga instuderare och repetitörer som fortfarande är unga nog för att klara av det jobb han nu känner att han helst vill slippa – men beslutet är fattat och gäller åtminstone under den kommande tvåårsperioden. Hans mycket uppskattade Julia och Romeo ska på turné i USA under året, både den och Svansjön som just haft premiär med Kungliga Baletten, kan spelas ännu några år eftersom det står så i kontrakten. I övrigt får kommande generationer nöja sig med det som finns inspelat på DVD – ”ungefär en tredjedel av verken”, enligt Mats Ek själv. Och han kan tänka sig att lägga mer krut på att få fram så bra inspelningar som möjligt så att mer av hans livsverk kommer att vara tillgängligt också för kommande generationer.
Och vem vet, det kanske mest handlar om en 70-årskris? Kanske hittar vår stjärnkoreograf ny kraft att jobba vidare, efter de två ”sabbatsår” han nu vill unna sig.
Än finns det hopp för alla som uppskattar le genial Mats Ek.
(se även Margareta Sörensons recension av From Black to Blue www.danstidningen.se/2016/01/09/mats-ek-i-ny-tappning/

Nancy Westman

Fler Nyheter

Annonser