Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Lördag 26 september 2020

Dansglädje och stor tragedi

2016-01-19

Fakta:

Namn: Sylfiden & Tema og variationer
Koreografi: Bournonville & Balanchine
Regissör: Nikolaj Hübbe, Judith Fugate m.fl.
Ensemble: Den Kongelige Ballet, Det Kongelige Kapel, dirigent Geoffrey Styles.
Plats: Det Kongelige Teater, Gamle Scene, till och med 27 februari..
» https://kglteater.dk

Ett fint dubbelprogram med Balanchines glimrande flotta Tema og variationer och Hübbes dystra, men väldansade version av Sylfiden ges på Det Kongelige Teaters Gamle Scene till och med 27 februari.
Det är nästan 25 år sedan, Den Kgl. Ballet senast visade Balanchines glimrande vackra Tjajkovskij-balett Tema og variationer. Men nu kan man glädjande nog återigen få uppleva detta virtuosa och lysande vackra verk från 1947 som ingår i Den Kongelige Ballets nya dubbelprogram och presenteras tillsammans med Bournonvilles Sylfiden i Nikolaj Hübbes mörka version från 2014. I och med den höga tekniska nivå som Den Kongelige Ballet har idag, är den enormt svåra Tema og variationer en ren fröjd att åse.
Tidigare har Den Kongelige Ballet ofte visat Sylfiden tillsammans med Harald Landers Etudes. Men Tema og variationer är ett väl valt alternativ. Balettmästare Nikolaj Hübbe, som tidigare var solist i New York City Ballet, skriver i sin text i programbladet om Tema og variationer att den för New York City Ballet är vad Etudes är för Den Kongelige Ballet. Ett verk som helt utan handling lyckas visa upp balettens själ – allt detta som gör denna konstart så storslagen och fascinerande.
Med enkla och klara steg som avspeglar temat i Tjajkovskijs musik, inleder ballerinan och hennes partner baletten. Men en slags hälsning tillbaka till koreografen Petipa och Tsarens balett i Sankt Petersburg utvecklar Balanchine de mest raffinerade steg och gruppformationer i enlighet med musikens raffinerade struktur. Alltsammans framfört av de 26 dansarna under scenens tre stora kristallkronor med slipade glasprismor.
På premiäraftonen var solodansaren J’aime Crandall, sånär som på ett mindre problem mellan paret i balettens vackra pas de deux, en strålande och säker solist. Som hennes partner visade den eleganta kårdansaren Jón Axel Fransson med sina flotta linjer, klara steg och säkra språng ännu en gång på sin uppenbara potential på att kunna bli en del av kompaniets solistkår.
De kvinnliga dansarnas tutuer i gyllene och blågröna nyanser är mycket vackra. De matchas med männens vita trikå-ben som tydliggör varje benrörelse i dansen.
I Sylfiden, som utgör programmets första verk är det i gengäld fortfarande ett problem att Bournonvilles koreografi i första akten döljes av mörka dräkter i den mörka men mycket stilrena och puritanska scenografin.
I gengäld lyser den vita Sylfiden upp i mörkret och i repremiären gav Amy Watson titelrollen ett på en och samma gång kyligt, bekymrat och samtidigt sårbart uttryck i sin lockande förförande och förälskande dans inför James. En tolkning som passar fint in i denna iscensättning, där Hübbe gör upp med den romantiska traditionen.
Gregory Dean är en snygg och högt hoppande James som fyller sin roll med både melankoli och frustration. Andreas Kaas behärskar såväl steg som dramatik i rollen som Gurn, och med sin starka utstrålning är Sebastian Haynes i sin dandy-liknande outfit en demoniskt farlig Madge, som till slut ger James dödskyssen.
Allt som allt är det ett väldansat dubbelprogram, som nu åker på turné rundt i landet, innan det i februari återigen kan ses på Kongens Nytorv.

Vibeke Wern

Fler Recensioner

Annonser