Street-julföreställning för hela familjen

Det är åter tid för föreställningen Nøddeknækkeren (Nötknäpparen). På Det Kongelige Teater dansar Den Kongelige Ballet George Balanchines version av julbaletten, mens Docken i Københavns nya stadsdel, Nordhavn, visar Steen Koerners streetversion. Koerner har daterat upp sin nøddeknækker-balett från 2003 med nya moves, och textförfattaren Clemens Legolas berättelse har även daterats upp med nya moderne glosor. En föreställning för barn och unga kan 2015 naturligtvis inte fungera utan ordet ”selfie”.
Uppdaterad eller ej, så bär pop- och rap-texterna fortsatt på mycket tunga, bombastiska och fyrkantiga budskap. När Klaras lillebror rappar, att julen var mycket bättre i gamla tider, ljuder det inte bara som triviel och floskler, utan också totalt orealistiskt för att komma från ett barn. Nicky Andersen, som dansar och sjunger lillebrodern, är annars fin på att tolka den uppriktiga pojken, som är trött på julstöket. Som världsmästare i hip hop och battle har Nicky Andersen sådan kontroll på sina moves, att han kan sjunga samtidigt medan han dansar. Han överträffar fullständigt huvudpersonen Klara, dansad av svenska Joanna Sofie Holewa Chrona, som inte så fullständigt tolkar rollkaraktären som den självdestruktiva tonårsflickan, som förälskar sig i Julian. Rollen som Julian dansas perfekt av franska Grimah Nordine-Dany, som har vunnit det mesta inom diverse typer av battles, och som den danska publiken redan känner till frånLene Boels föreställningar.
Första akten där sång och tal upptar det mesta, kunde gott ha varit stramare och innehållit mer dans. Dessutom kan man dessvärre inte förstå vad Klara och lillebrors föräldrar – spelade av Nellie Ettison och Mark Linn – säger och sjunger. Medan ängeln – spelad av Anne Vester Høyer – talar distinkt och sjunger klart och tydligt. så att man både kan höra och förstå henne. Tänk om ängeln också kunde ha använt sig av sina stora vingar. som hon bara använder sig av för att snyta sig i, när kampen mellan monstren och nøddeknækker-armén blir för sorglig. Ängeln som guidar publiken genom föreställningen. är nästan tänkt som en bevingad Amor-figur, som försöker sprida kärlek och värme i en i alla avseenden kylslagen tid.
Andra akten är i gengäld ett imponerande och underhållande fyrverkeri av dans. Ett hip hop-battle där monsterkungen och hans ansiktslösa krigare kämpar mot nøddeknækkeren och hans armé av soldater, som äppelkindade och med röda mössor liknar en käck grupp med tomtar. Italienska Mauro Peruzzi och japanska Mori Koichiro briljerar i denna kamp, och alla dansar otroligt skickligt.
Steen Koerner sänder en hälsning till den ursprungliga nøddeknækker-baletten från 1892 och dåtida mekaniska leksaker genom att låta sina nøddeknækker-tomtar dansa mekanisk på rad så att de liknar gamla leksaker som maskinellt och mödosamt rör sig framåt. En ballerina från den den klassiska nøddeknækker-baletten dyker också upp på tåspets och avgör kampen mellan monstren och nøddeknækker-armén. Precis som i den klassiska versionen av Nøddeknækkeren finns här också ett lyckligt slut. Men med popmusik och massor av rosenröda hjärtan, så att alla barn kan glömma de ansiktslösa monstren och sova tryggt. Men ett litet monster mitt i den sockersöta finalen skulle ha gjort sig väl, eftersom föreställningen textmässigt sett högljutt kritiserar det glättiga strömlinjeformade julfirandet.

Torben Kastrup