Ambivalent meningen med livet-dans

Utgångspunkten är män som talar om barnlöshet, en manlig speakerröst presenterar dem/deras situation på bland annat svenska, och engelska: ”Jag har inga barn”/I have no kids” med mera om och om igen. På scenen står fem män runt en hög av föremål, stolar som ställs upp och ner, stora avlånga plastprylar (som kanske skulle kunna uppfattas som symboler för manliga könsorgan ?) och annat. Kanske från ett hem som packas ihop, symboliskt?
Tre män försvinner snabbt från scenen medan de två dansarna Dan Daw och Sindri Runabbe bär och lägger mer och mer saker på högen, rör sig runt den i solo och duetter, gärna i mörkret utanför scenen, nästan i knät på publiken.
Den enträgna speakerrösten fortsätter med frågor om man verkligen skulle vilja ha barn eller inte, att ”det sämsta man kan göra för miljön är att skaffa barn”.
Allt medan dansarna fortsätter med sitt fixande kring sakerna i högen (som slutligen slås in som jättelikt paket) i en evighetsrörelse, som blir till ett slags melankolisk meningen-med-livet-dans på spaning efter identitet, mellan allvar och lek, månne med ambivalent ironisk undertext.

Ingela Brovik