Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 21 september 2020

Lättviktig musikalisk teater

2015-11-23

Fakta:

Namn: Come Together
Regissör: Nikolaj Cederholm
Musik: Lennon/MacCartney , musikarrangemang , Jens och Peter Hellemann
Plats: Tivolis Koncertsal, Köpenhamn
» http://www.cometogetheritivoli.dk

En musikal utan handling, det är sådana ungefärliga koncept i genren teaterkoncert, som är ohyggligt populära just nu i den danska teatervärlden. Det började år 1994 med Nikolaj Cederholms och Kåre Bjerkøs teaterkoncert Gasolin, där det legendariska rockbandets sånger blev nytolkade och iscensatta, så att det fanns både något för ögat och örat för publiken. Konceptet blev en jättesuccé både bland den yngre och äldre delen av publiken. Denna genre blev i det närmaste ett fast inventarium i varje teaters repertoar. Det var både ett sätt att tjäna pengar och locka publik. 2009 iscenesatte Nikolaj Cederholm teaterkoncerten Come Together på teatret Gasværket. Den gången var temat The Beatles, vars sånger bröderna Jens och Peter Hellemann hade arrangerat. Den bestod av 31 sånger med var sig iscensättning och det är nu denna föreställning som Tivolis Koncethall i Köpenhamn ger en nyuppsättning av.
Anja Vang Kragh har skapat de skojiga och färgrika kostymerna, som gör att scenen liknar en maskerad. Persongalleriet omfattar allt från en hetsig General Napoleon til och en crazy Cesar, eller från en blyg medelålders kvinna till en utsvävande 60-tals hippie. Koreografen Anja Gaardbo och flyginstruktören Brendan Shelper får sångare, möbler och flyglar till att sväva i luften med hjälp av stålvajrar. Det är flott att se performerne flyga runt uppe i scenrummet och långt in över publikraderna. Och det var mycket imponerande att se att de samtidigt kan sjunga – av och till i upp och nervänt tillstånd. Den vackraste scenbilden är till Here comes the sun, där de tre sångarna hissas till väders i böljande brandgult tyg, som fyller hela scenrummet likt härligt lysande solsken. Men annars blir det nästan lite för mycket bruk av stålvajrar, och egentligen är det obegripligt varför allting ska lätta från scenen. Iscensättningarna av sångerna är också svåra att förstå sig på. Det blir helt enkelt för mycket när en kvinna som liknar Selma Lagerlöf, sjunger ”I need a fix” i sången Happiness is warm gun, eller när en narr klättrar prosceniet runt på många meters höjd och sjunger It’s been a hard day’s night. Men förutom kuriösa finurligheter är det svårt att förstå sig på idén med att iscensätta Beatles klassiker. Formen är fin, men den berövad allt innehåll. Det är som ett stort stycke glittrande presentpapper svept kring en stor tom ask. Den är vacker att se, men har ett innehäll som besviker.
Titeln Come Together är faktisk också lite underlig. Visst refererar den till en Beatles-sång, men det finns ju egentligen inte något inkluderande i en teaterkoncert, när publiken inte står upp och dansar till sången och musiken, men därimelllan vara sitter stilla på stolarna. Dessutom har större delen av arrangemangen berövats sin smittande glädje. Det är som om även alla de annars så glada Beatleslåtarna allesammans har blivit melankoliska och dystra Någon Beatles-fest är Come Together inte, det är snarare en dystopisk karneval.

Torben Kastrup

Fler Recensioner

Annonser