Nordisk premiär på Top Hat på Malmö Opera,

Top Hat var en av sin tids mest berömda dansmusikaler, skapad efter den legendariska filmen med Fred Astaire och Ginger Rogers från Hollywoods guldålder 1935. En screw-ball-komedi med vass dialog mellan tuffa kvinnor och lätt förvirrade män. Det handlar om Broadwaystjärnan Jerry Travers (Sindre Postholm) som kommer till London för att göra succé på scenen med sin dans och blir blixtförälskad i Dale Trement (Linda Olsson) som nog besvarar hans känslor men undviker honom för att hon tror att han är gift med hennes väninna. Men han ger inte upp, utan jagar henne från London till
Venedig.
De träffas första gången när han retat upp henne till vansinne med sin steppdans, som han övar i hotellrummet mitt i natten ovanför hennes rum inför sin premiär. Storyn i Top Hat är typisk Hollywood boy-meets-girl-story, dock en underhållande och skruvad föreställning i regi av Sissela Kyle och Roine Söderlundh, som även svarar för nyskapande koreografi , som väl tar tillvara filmens musik och dans, speciellt tre minnesvärda dansnummer. Först, den poetiska pardansen Cheek to Cheek då de två dansar, obönhörligt dragna till varandra, han med glädje, hon motvilligt i en skimrande vacker duett. Sedan, det stora revynumret då Fred Astaire i filmen dansar framför en stor grupp manliga dansare i frack som ser ut som dubbelgångare till honom. På Malmö Operas stora scen blir det storslagen magi, samtidigt som Sindre Postholms Jerry har en mycket mjukare sätt att genomföra sin steppdans än i filmen. Samma slags energi som Astaire, men mer lekfullt utagerande, som får scenen att vibrera.
Den tredje dansen i filmen vagg-dansen när han strör sand på scengolvet och får henne att vagga till sömns pendlar mellan det poetiska och det komiska. På Malmö Opera blir dansen det bästa sättet att uttrycka känslor, där Jerry är påfallande lyhörd och mjuk i sin dansstil med poetiska åtbörder. Han är inte traditionellt ”manlig” trots kraftfull steppdans i traditionell frack och steppskor.
Andra manliga dansare som piccolos i militärliknande kostym som jobbar på det fina hotellet dansar i mjukt böljande formationer och hoppar i spagat, likt cancandansande kvinnor .
I kontrast till Johannes Brost buttre butler som med sitt kroppsspråk signalerar klass-samhällets föga diskreta charm, med stor humor och underfundighet. Christopher Wollters magnifika modeskapare, som vill ha Dale som ständig mannekäng för sina kreationer är en livfull studie i manlig självömkan med maximala fysiska uttryck för sin traditionella ”manlighet” och dess status, som dissekeras av Dale och hennes väninna. En imponerande dans-och musikalföreställning.

Ingela Brovik