Intergalaktiskt för alla

Riksteatern satsar på dans och verket Intergalactic Underwater Palace skapades först med tanke på en publik i mellanstadiet. Men, den visar sig tilltala målgruppernas magiska ”alla”, och när jag ser den ges den som extra föreställning för nyanlända flyktingar.
De är barnfamiljer, tonåringar och unga män – ett ”alla” som har särskilda erfarenheter de gängse alla-begreppen inte kan greppa.
Vi placeras utmed en kortvägg av det black-box-rum som nu blir intergalaktisk sfär med en mur uppbyggd av vita formationer. Dessa visar sig vara olika vita puffar och sitt-formationer som erbjuds publiken och strax sitter vi utspridda i hela rummet med dansare omkring oss. Och muren är borta – både bildligt och bokstavligt.
Interaktivitet är ingen lätt sak! Men med en vänligt inbjudande attityd och några roliga lekfulla uppslag tinar vi alla upp, byter platser, vänder oss mot varandra, börjar skratta och slutar i en vacker himlabild med hjälp av små, blå lyselektroder på var och ens finger.
Vad det kan betyda? Lika öppet som stjärnhimmeln är tolkningen. Den här dagen och med den här publiken helt klar: under himlafästet är vi alla lika i vår nyfikna lust att leka, pröva och uppleva. En ung man sitter som frusen kvar vid väggen. Men alla vi andra – om än för en liten, liten stund.

Recensionen är tidigare publicerad i Expressen Kulturen 16 nov.

Föreställningen turnerar i landet till och med 10 december.

Margareta Sörenson