Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 29 november 2020

På jakt efter vikingatiden

2015-11-12

Fakta:

Namn: 7 Runer
Koreografi: Lene Boel
Musik: Rex Casswell
Plats: Takkelloftet, Operaen, Köpenhamn
» http://www.operaen.dk

Lene Boels 7 Runer bjuder på skickliga konstnärer inom streetdanns, nutida dans och cirkus, men dramaturgin räcker inte riktigt till.
Efter vårens stora succe Dreamtime i det stora höga rummet i Maskinhallen på Botanisk Have i Köpenhamn har koreografen Lene Boel nu dragit in i ett mer traditionellt scenrum på Takkelloftet i Operaen med sin nya dansföreställlning 7 Runer.
Som titeln antyder, har Lene Boel denna gång hämtat inspiration från vikingatiden och den nordiska mytologin. Vi ser såväl runer som forntida mönster formade med händer, fingrar och korsade armar i den mycket stämningsfulla verket, som också är inspirerat av science fiction filmen The Hunger Games vilket bland annat framgår av dansarnas poser som liknar filmens hjältinnas, när hon skjuter med pil och båge.
Under en lång rad år har Lene Boel skapat föreställningar med enbart manliga breakdansare. Den allra bästa föreställningen hittills är den grönländskt inspirerade Ritual. I föreställningen 7 Runer har däremot Lene Boel, precis som i Dreamtime med både manliga och kvinnliga, men denna gång blandar hon även in modern dans och cirkus i föreställningen. Det blir nästan för mycket och de olika stilarterna blir aldrig riktigt sammangjutna till en helhet.
Som vanligt har Lene Boel handplockat en rad skickliga konstnärer inklusive den franska cirkusartisten Bryn Roberts-Todd, som vi får se i såväl ekvilibristiskt diabolospil som cirklande i cyr-hjul. Men hans medverkan framstår som dåligt integrerad i den på det hela taget nummerartade föreställningen. Den långe danske poppingdansaren Martin Karlshøj är som urmänniska härlig i såväl böljande rörelser som djuriska gångarter. Inte minst de två skickliga ocj musikaliska breakdansarna (Spanska Aritz Loepz Gomez och franska Nicolas Grosclaude) tillför föreställningen stark dynamik och de ingår bland annat i en fin trio tillsammans med den akrobatiska franska dansaren Fiona Houez.
Det är emellertid lite för kitschigt när plastyxor och dito svärd används på scenen. Men lyckligtvis får vi bara höra ljudet av klang på sten i Rex Casswells bildskapande musik, som i likhet med Jesper Konghaugs färgstarka ljus inte riktigt lever upp till den höga nivån i deras tidigare samarbete med Lene Boel.
Der finns verkligen gott om fint material i 7 runor med det råder brist på känslouttryck och dramaturgi. Lite abrupt är även föreställningens slut där alla sju medverkande står på rad och med gestiska rörelser visar oss vikingatidens olika hantverk. Man får känslan av att föreställningen har kommit till under stor tidspress.

Vibeke Wern

Fler Recensioner

Annonser