Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 28 september 2020

Den Kongelige Ballet går i graven eller sätter sig i varje fall i diket

2015-10-26

Fakta:

Namn: Dans2go med Utdrag ur Svanesøen (Svansjön) samt In Life & Love & So On - A Choreographic Concert
Koreografi: Koreografi: Silja Schandorff och Nikolaj Hübbe, efter Marius Petipa och Lev Ivanov samt Koncept og iscenesættelse av andra delen av programmet: Tilman O'Donnell
Författare: Alain Badiou och Tilman O'Donnell
Musik: Pjotr Tjajkovskij
Ensemble: Den Kongelige Ballet
Plats: Det Kongelige Teater, Gammel Scene
» https://kglteater.dk

På danska heter det inte orkesterdiket, det heter orkestergraven, och det är just där Den Kongelige ballet dväljer sig under andra halvan av den senate och kanske nu den allra sista versionen av billighetsprogrammet Dans2go. För samma dag som Det Kongelige Teater varslar om höjda biljettpriser på grund av den danska regeringens nerskärning av kulturstödet är det premiär på Det Kongelige Ballets årliga lågpris-föreställning, Dans2go, där biljetterna kostar mellan 200-250 danska kronor. Frågan är om detta är sista chansen att se Den Kongelige Ballet till ett överkomligt pris? Det ser faktiskt nästan ut som om nedskärningarna redan har trätt i kraft, för balettens dansare dansar bara under den första halvan av programmet,för under den andra halvan väljer de sig i i vad som på danska kallas orkestergraven, där de bara sitter och ropar.
I mörka träningsoveraller sättr sig dansarna ner framför notställen och i röd träningsoverall intar koreograf Tilman O’Donnell dirigentens plats. I sitt verk In Life & Love & So On dirigerar den amerikanska koreografen dansarna, inte att dansa utan till att skrika och ropa en mängd citat av den franska filosofen Alain Badiou. Det är såpass obegripliga filosofiska teser, helt enkelt lösrivna marxistiske citat som inte är intressanta, för de går inte att förstå i sammanhanget. Exempelvis kan man få ett hum om det hela i programmets studentikosa text, som lyder på följande sätt på danska: ”Negation: i logik konstanten, der sættes foran et udsagn eller en udsagnsfunktion, når disse benægtes”. Att verket måste förklaras med hjälp av sådana fraser understryker dess gapande tomhet.
Visserligen har man lyft upp orkesterdiket en smula, men sitter man på parkett, kan man knappt se dansarna, bara höra dem. Som en åskådare sa efter föreställningen: ”Vem var set som satt och skrek i orkesterdiket?”
Om man inte kunde se något av föreställningen, så kunde man i alla fall höra att tomma tunnor skramlar högst.
Sorgligt nog tror uppebbarligen Tilman O’Donnell själv att han är en progressiv, provocerende och väldigt avantgardistisk för att han arrangerar en kör av ropande som framför filosofiska obegripligheter. Men detta har gjorts bättre av futuristerna och dadaisterna ett sekel tidigare. Den gången handlade det om konstnärer som gjorde uppror, nu är det bara infantil fantasilöshet som ger politikerna argument för deras nerskärningar.
Före kören av ropande dansare dansar Den Kongelige Ballet ett utdrag ur kompaniets senaste version av Svanesøen – med koreografi av Silja Schandorff och Nikolaj Hübbe efter Marius Petipa och Lev Ivanov. Vi kommer rakt in i mitten av baletten och får oss en omgång ”ballet blanc”. Men vad är meningen med ett sådant kort utdrag? J’aime Crandall och Jonathan Chmelensky dansar vackert och fint, men vi blir inte gripna av deras kärlekshistoria via ett sådand lösrivet utdrag ur ett stort dansdrama. Dessutom är videoscenografin och ljusdesignen gjord förden stora scenen på Operaen på Holmen, och det passar inte alls in på den mindre Gammel Scene, på Det Kongelige Teater vid Kongens Nytorv, där det istället ser märkligt och ihoptryckt ut. Kanske är det också brist på utrymme som får svanarnas dans att se lite underligt famlande ut?

Torben Kastrup

Fler Recensioner

Annonser