Att beröra och beröras

Camilla Stages Suite of Touch med dansare i åldersklassen 40+ innehåller fina idéer, som dessvärre långtifrån alla genomförs i själva koreografin.
För ett par månader sedan kunde manpå festivalen CPH Stage få se den 52-åriga Camilla Stage både som dansare och koreograf i The I Koncept med danskollektivet DanceForce40+, där alla dansarna är över 40 år.
Nu är Camilla Stage tillbaka som koreograf och regissör av sin egen nya dans- och musikföreställning Suite of Touch, där sex av de sju även var med i”The I Koncept”, och alla sju är i åldersgruppen 40+.
Med på scenen i Dansehallerne är förutom dansarna också en barocktrio (Mogens Rasmussen på viola da gamba, Dohyo Sol på theorbe och Babett Hartmann på cembalo), som vackert spelar Marin Marais’ suite i a-moll tillsammans med annan fin barockmusik av bl.a. Monsieur de Sainte-Colombe.
Som titlen Suite of Touch antyder, handlar föreställningen om att beröre och beröras såväl fysiskt som känslomässigt. Ock den fysiska beröringen inte bara gäller dansarna emellan, men också i vissa fall melon dansare och publik, som sitter placerade i en stor ring kring scengolvet.
Mycket känsligt rör sig de vitklädda dansarna från början runt i rummet åtskilda från varandra med slutna ögon och öppna handflator. Med armarna i ring börjar de sedan ringa in varandras kroppar, armar och ben innan de fortsätter med tafatta beröringar, grupperingar, lyft och hoptrasslade kroppsförvecklingar.
Precis som musikens kontrasterande satser skiftar dansens stämninger, det ger dock dansen dramaturgisk både väldigt bråda och omotiverade känslomässiga övergångar. Plötslig gråt, skälvningar och skakningar i kroppen förefaller mer än lovligt manierade.
Men det finns dock bra indslag, som när dansarna går i dialog med barockmusiken i skulpturala poser och klassiska attityder, och fint används musikens energi och rytme i en extatisk sekvens, där de sju dansarna på rad efter varandra pressar kroppar och underliv tätt intill varandra.
Men många gånger känns det som om koreografen förlorar dialogen med musiken och i de mer frittlekande rörelsesekvenserna får föreställningen lite för mycket av workshop prägel som även var typiskt för The I Koncept.
Der är emellertid absolut något livsbejakande i att se, att karriären för de expressiva dansarna inte behöver vara slut vid 40. Som publik blir man inte minst berörd av att se Tomomi Yamauchi och Jean-Hugues Miredin med sina viga och uttrycksfullae rörelser.

Spelas till och med 4 oktober.

Vibeke Wern