Ny koreografi i tio akter

Koreografiska Konstitutet bjuder in till Festival:display 2015. Festival:display startade 2011 på Moderna Museet, 2013 tog festivalen plats på Weld och årets upplaga utspelar sig på Kungliga Operan. I år rör sig frågeställningen kring koreografins relation till dansens efemeralitet (egenskap av att endast existera i stunden) och frågan hur en notation kan fånga det essentiella i en koreografi.
I relation till dessa frågeställningar fyller programbladet en viktig funktion. Dels fungerar det för att inkorporera publiken i en övergripande koreografi då vi mellan varje dansakt måste flytta oss enligt instruktioner i programmet. Dels är det i programbladet som koreografins notation får en visuell form och här återfinns också den text som varje koreograf skrivit i relation till sitt verk. Marie Fahlin och Rebecca Chentinell har kuraterat ett program där tio koreografer premiärvisar tio nya verk inom kontexten för koreografins plats och roll, och notationens plats – förhållandet mellan den koreograferade notationen och dansandet av densamma.
För mig är det är spännande att ta del av den konstnärliga processen från flera vinklar och jag tänker mig att det även för koreograferna är intressant att granska sitt verk genom olika medier, att arbeta fram koreografin, skapa en notation, reflektera kring verket i text och utföra den fysiska dansen inför publik. Här återfinns en slags konceptkonstens metodik i att låta verket ta form i flera olika medier och att låta de olika medierna ta likvärdig plats. Konstnärernas utföranden är mer eller mindre bokstavliga, vissa arbeten är väldigt knutna till katalogens text medan andra ser texten som ett komplement till dansverket. Det finns också en bredd i utförandet som speglar de varierande intressen och inriktningar som återfinns hos de deltagande koreograferna.
Hos mig fastnar särskilt Sebastian Lingserius som med mycket små rörelser, och ibland enbart med ögonen, skapar riktningar i ett dansverk som väcker frågor om den klassiska danshistorien. PETERs verk som innehåller så mycket känsla och budskap att det är angeläget enbart genom sitt utförande. Marie Fahlin som varje gång jag sett henne dansa förmedlar ett otroligt skickligt hanterande av energi.
Ett sammanhang som festival:display erbjuder möjligheten att fortsätta göra samma eller prova något okänt. Det erbjuder också chansen att göra en koreografi som är efemär, som inte ger känslan av en sådan beständighet, vi dansar inte dansen utan dansen tar tag i oss och tar oss med.

Se även www.operan.se/en/Var-repertoar/20152016/festivaldisplay/

samt www.koreografiskakonstitutet.se

Malin Ståhl