Ett guldlejon till Anne Teresa De Keersmaeker
När danssektionen av årets biennal i Venedig belönar koreografen Anne Teresa De Keersmaeker Guldlejonet för hennes samlade livsgärning inom dansen görs det med betoning på att hon har hållit fast vid speciella linje för dansen i nära samklang med musiken, och för hennes förmåga att iscensätta själva musiken. Och när Anne Tetersa själv idag tog till orda vid prisutdelningen på Palazzo Giustinian i Venedig, berättade hon också om sin utgångspunkt i geometrin.
— Jag arbetar med de tidsramar som musiken ger mig, men också med geometriska mönster på golvet, sa hon och förklarade även att hon bygger upp komplexiteten i sina verk genom att starta från en enkel utgångspunkt och försöka ta bort allt som inte är nödvändigt.
Hon förklarade också hur hon som självlärd koreograf i starten 1982 byggde sitt eget rörelselaboriatorium i form av en minimalistisk undersökningsprocess.
För övrigt hänvisar hon också till den amerikanska konstnären Ann Veronica Janssens som för åtta år sedan bjöd in henne till konstnärliga samarbeten.
Men Anne Teresa De Keersmaeker menade också att de priser som ges till danskonstnärer är alldeles för få, och att danskonsten på grund av sin speciella natur i vår kultur är isolerad i förhållande till andra konstarter, något som hon menade bottnar i dansens undflyende och icke-taktila natur, att den förkroppsligas i ett här och nu mellan dansare och åskådare, och hon illustrerade detta med att citera poeten William Butler Yets: ”Vem kan skilja ut dansen för dansaren” och Anne Teresa sa lite skämtsamt att om man vill ha dansen får man ta dansaren med sig hem, I sin helhet lyder dikten om dansen och dansaren
Oh chestnut-tree, great-rooted blossomer,
Are you the leaf, the blossom or the hole?
O body swayed to music, O brightening glance,
How can we know the dancer from the dance?
Den konstnärlige ledaren för Venedigbiennalens danssektion, koreografen Virgilio Sieni har formulerat motiveringen till Anne Teresas Guldlejon med bland annat följande ord: “Her poetic gesture expressed through the body, led to a significant transferral between western cultures towards an understanding of the body in theatre as a medium for experimentation with language. Electing space as the platform of the world, on it she positions the bodies in experimentations that allow us to perceive man as he opens up to new places. She has been mindful of the measure and duration of the sonorous body in the individual and the dancer to carry him to the threshold of the World”.
Ikväll visas Anne Teresa De Keersmaekers epokgörande verk Fase, ett verk som just kan karakteriseras som dansad musik, på Teatri delle Tese som är inrymd i före detta gamla skeppsvarvet Arsenale. Hon framför verket själv tillsammans med den norske koreografen Tale Dolven.
Under hela veckan äger dansprogrammet Biennale College Danza rum parallellt med årets konstbiennal, vilket innebär att det dansas i såväl palats som på öppna torg, till mängder av tillfälliga passerandes stora glädje. Dansar gör hundratals unga danskonstnärer och amatörer i olika åldrar i verk av inbjudna koreografer som Laurent Chétouane, Xavier Le Roy, Cesc Gelabert, Alessandro Sciarroni, Radhouane El Meddeb, Claudia Castellucci, Emanuel Gat and Sharon Fridman, Olivia Grandville, Marina Giovannini och Michele Di Stefano, samt den konstnärlige ledaren själv, Virgilio Sieni i samarbete med den yngre koreografen Salva Sanchis. Dessutom deltar Francesca Pennini’s Collettivo Cinetic, Annamaria Ajmone, och den schweiziske koreografen Yasmine Hugonnet.
Se vidare www.labiennale.org/en/dance/biennale-dance/presentation.html?back=true
Fler Nyheter
