Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

Brilliant Bravurdans

2015-06-04

Fakta:

Namn: Paquita
Koreografi: Pierre Lacotte efter Mazilier och Petipa
Musik: Deldevez och Minkus arrangerad av David Coleman
Ensemble: Parisoperans balett
Plats: Palais Garnier, Paris.
» http://www.operadeparis.fr

Paquita med Parisoperans Balett, som gästspelade på Operaen i Köpenhamn under tre dagar, bjöd på en överdådig samling strålande vackra klassiska steg. Det var ett både stort och ovanligt gästspel, att världens äldsta balettkompani, Parisoperans Balett, intog scenen på Operaen i Köpenhamn.
Senast det välrennomérande franska kompaniet gästade Köpenhamn var 1987 med Rudolf Nurejevs version av Svansjön. Den här gången kunde man istället uppleva Pierre Lacottes effektiva rekonstruktion från 2001 av den romantiska baletten Paquita, som ursprungligen skapades till Pariroperaen 1846 av Joseph Mazilier som sedan blev uppsatt i en ny version av Marius Petipa i Sankt Petersburg 1881.
Från Petipas version är det bara andra aktens akts stora och virtuosa divertissement, som har överlevt tillsammans med ett gnistrande pas de trois med raffinerad tåspetsdans och tjusiga manliga hopp, som ingår i första akten.
Det är just dessa överlevande Petipa-inslag, inklusive den mycket fina polonaisen och mazurkan koreograferad för 16 balettbarn, som är höjdpunktern i Lacottes rekonstruerade helaftonsbalett, som även bjuder på spanskinspirerande danser, sällskapsdanser och massor av mim.
Balettens melodramatiska, romantiska och nationalistiska historia om den vackra zigenarflickan, Paquita, som visar sig vara av adlig fransk härkomst, utspelar sig i Saragosa-provinsen i Spanien under Napoleonkrigen. Paquita, som har blivit bortförd av zigenare som barn, räddar den unga franska officeren, Lucien d’Hervilly, från en nedrig komplott, arrangerad av den spanska guvernören, Don Lopez, tillsammans med zigenarnas ledare Iñigo.
Den spanska stämningen slås an i den första akten där det finns massor av spansk folklore i dansinslag med både bönder och zigenare, redan innan den koketta och uttrycksfulla Paquita dyker upp. Man får stundtals associationer til bl.a. Bournovilles Napoli och Petipas Don Quixote i Lacottes första akt, där vi också ser den eldige Iñigo ge sig hän i flotta hopp i likhet med den elegante Lucien, som dansar tillsammans med Paquita i en mjuk och fin kärleks-pas de deux.
Andra scenen i första akten, där komplotten mot Lucien är planerad med förgiftat vin, är dominerad av mimiska sekvenser, som via sitt melodramatiska uttryck blir närapå parodiskt. Det blir självklart Iñigo, som istället dör, så att Paquita och Lucien kan få varandra i andra akten, där balscener och divertissement är en fröjd för ögat i Luisa Spinatellis scenografi och vackra kostymer i fint avstämda nyanser.
Parisoperaens Balett har både den tekniska styrka och elegans, som ska till för att få Petipas krävande steg att stråla, och balettbarnen agerar musikaliskt och säkert i Petipas charmerande polonaise och mazurka.
Virtuost dansar Paquita och Lucien pas de deux med höga lyft, svära balanser, piruetter och hopp. På det hela taget är Paquita en balett som sprudlar av tindrande flotta stegkombinationer och raffinerad tåspetsdans till iöronfallande toner av Minkus och Deldevez arrangerat av David Coleman.
Under gästspelet i Köpenhamn var det Det Kongelige Kapel, som spelade i orkesterdiket under ledning av Parisoperans egen dirigent, Fayçal Karoui.
På själva premiären i Köpenhamn dansade Laura Hecquet i titelrollen som Paquita tillsammans med en annan så kallad étoile-dansare, Josua Hoffalt, som Lucien. Precis som i den Paquita som undertecknad såg i Paris, var Audric Bezard en expressiv mimare och skicklig på att göra höga hopp.

Vibeke Wern

Fler Recensioner

Annonser