Uttrycksfull leranimation i realtid

Soldaternas metallglänsande runda hjälmar skimrar i det rembrandtska ljusdunklet över scenen där de tre männen sitter tysta. De har deserterat från kriget i ett okänt land, orkar inte tala, det enda sättet att uttrycka sina känslor är genom att forma figurer i lera.
Count to one har ett modernt bildspråk baserat på Omar Khayyans 1000-åriga poesi, i dagens läge ett djärvt ställningstagande mot krig och våld. Inga ord eller utrop, bara blickar, mimik, åtbörder tillsammans med de snabbt förändrade lerfigurerna uttrycker soldaterna vad de känner och tänker på. Den melankoliska musiken som spelas av Behrang Abbaspour skapar rytm och skönhet i denna minimalistiska performance-och dockteaterföreställning med en intensiv närvaro som kommunicerar med oss i publiken. Det finns också en undertext, tung av allt som kan vara svårt att uttryckas verbalt (i hemlandet Iran) I lera ser vi en liten baby födas,fåglar, fiskar, dansande människor, en gestalt som vinkar till oss, en tår rinner från ett ansikte av lera. Sedan försvinner figurerna tillbaka in i den tjocka lerklumpen, som plötsligt blir en stor tärning att leka med. Två runda fat där leran drejas runt och formas till olika gestalter är de tre soldaternas enda hjälpmedel. Med detta minimalistiska drama utan ett endaste ord gestaltas krigets nihilism med genial konstnärlig kraft och fantasi. Ett lågmält tilltal, som hörs över hela stan. Oförglömligt!

Ingela Brovik