Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 23 september 2020

Ett koncentrat av scenkonst för branschfolk

2015-06-01

En snål, kall vind möter när jag kliver av tåget i Malmö. Scenkonstbiennalens banderoller och vimplar darrar i kylan ute på gator och torg. Men hur står det till med temperatur och energi inuti, i själva konstarten?
Vartannat år samlas hela branschen i landet för att ta tempen, för andra gången med alla genrer och stilar enade i en och samma biennal. Den tidigare uppdelningen i teater respektive dans har den genreöverskridande utvecklingen
upplöst.

Därmed är biennalen större än någonsin. 170 programpunkter och över 2000 deltagare under veckan (26-31 maj). Det internationella intresset har fått en extra skjuts då organisationen ISPA, International Society for the Performing arts, samtidigt har hållit kongress med världens ledare för scenkonstinstitutioner och organisationer i stan. Med ”den nordiska modellen” som ett tema. Dessutom passade Musik i syd på att bjuda in landets länsmusikinstitutioner till nationellt möte. Om det varit lite tyst och stilla på teatrar och i konserthus har det varit desto livligare i Malmö.
För det är faktiskt gott mod och nyfiken energi som präglar biennalatmosfären i år. Och samtalen. Seminariedelen lockar också deltagare, behoven av att få se och diskutera vad som spelas på scenerna runt om i landet är tydliga. Jag hör både längtan efter bekräftelse och engagemang för förändring och utveckling i samtalen.
Visst finns det slitna rubriker som ”Ska teatern uppfostra eller underhålla?” – som om ingenting hänt det senaste halvseklet, men desto fler pigg exempel som en öppen diskussion om arabisk teater och fortsatt problematiseringen av hur kön gestaltas på scen.
Av 328 nominerade produktioner valdes 18 ut, utan något specifikt tema annat än att de ska generera diskussioner om genre, hantverk och vision. Urvalet hämtas från de senaste två åren och baseras på vad teatrarna och grupperna själva anmäler. Det är ett sätt att säkra att produktionerna verkligen kan komma om de blir uttagna av urvalskommittén. Scenkonsten lever idag med korta perspektiv, om inte under kvartalsrapportens krav så i alla fall säsongens. Med dagens höga grad av frilansare i ensemblerna blir det svårt att återkalla skådespelarna till en föreställning som lagts ner. Och att hålla lagerutrymme för scenografi, kostymer och rekvisita kostar pengar.
För mig är biennalen ett välkommet upphämtningsheat. Jag är extra glad för att i Malmö ha hunnit ifatt Ung scen/östs Rose Rose Rose och Riksteaterns Ingen fattar utom vi, som båda är begåvat gestaltade flickperspektiv, om än mycket olika. Och soloprestationerna av Richard Fux i Ansvaret är vårt/Tingsten och Andreas T Olsson i Sufflören – en teaterviskning visar hur stark monologen står som samtidsgenre.
Solen värmer när jag lämnar Malmö.

Lis Hellström Sveningson

Fler Nyheter

Annonser