Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 28 september 2020

Öppet för inre resa

2015-05-25

Fakta:

Namn: Stage Complex
Koreografi: Markus Schinwald
Ensemble: Kungliga Baletten
Plats: Magasin III
» https://www.magasin3.com

Danskonst och bildkonst är enäggstvillingar. Har alltid varit, och är det än mer sedan modernismens första början, 1890-talet brukar man säga.
Att Kungliga balettens konstnärliga ledare Johannes Öhman satsar på breddning och förnyelse är bara att välkomna. En operabalett måste vara samtida, och samtidigt förvalta sitt arv parallellt. Det är inte lätt, men nu finns redan en bredd i repertoraren från Ek och Ekman till Petipa. Genom åren har det varit svårt att få till småskalig och mer experimentell verksamhet. De egna dansarnas egna koreografiska arbeten, till exempel, har fått plats, men ganska undanskymt. Dagens dansare måste kunna vara med-koreografer och medskapande, det ställer krav.
Så ett samarbete med Magasin III -intressant! I slutfasen av Markus Schinwalds separatutställning koreograferar konstnären själv sex dansare från Kungliga Baletten som använder hela sin kompetens, och den är inte liten, till att levandegöra Schinwalds tanke i den installation som är spelplats. Den kan ses som en fortsättning på Dictio pii (2001), ett filmat verk i uställningen, tänker jag mig. Där skildras människor som sitter fast i sina kläder, sitt leende, sin pose. I Stage Complex är det levande människor som blir som en slags ”skarv” mellan installationens vita väggar med luckor och rämnor och dörrar och iakttagaren. Cellisten Emma Augustsson anger tonen i en båge från eftertänksamt hummande till klangrik laddning.

Clyde Archer, Mariko Kida, Anthony Lomuljo, Rena Narumi, Anton Valdbauer och Amanda Åkesson är i sina vanliga vardagskläder en bild av oss som iakttar. Och de bildsätter kroppens konventioner från klacktickandet vid pumps-gång till ticksen då man kliar näsan eller rättar till ett byxben. Mest gripande är den lustiga uppställningen till ett gruppfoto, där några flyttar sig hela tiden och hålrum uppstår i bilden. Trots att de hela tiden är en grupp på scenen, är var och en alldeles ensam på ett sätt som griper tag.

Med en smäll stängs dörren om cellisten i sin vrå i Stage Complex. Dansarna har redan gått sin väg. Stillsamt, subtilt, vardagslikt till det yttre, men öppet för var och ens inre resa.

Margareta Sörenson

Fler Recensioner

Annonser