Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 20 september 2020

Makt, dekadens och dödsdans

2015-05-25

Fakta:

Namn: Feberhavnen
Ensemble: Signa och Den Kongelige Ballets Corpus.
Plats: Det Kgl. Teater, Gamle Scene, Prøvesal A
» http://www.kglteater.dk

Den Kongelige Ballets Corpus vågar sig på ett samarbete med performancegruppen Signa i Feberhavnen, som utspelar sig i balettens eget universum.
Den köpenhamnsbaserade konstnärsduon Signa alias Signa och Arthur Köstler är inte mindre än kult både i Danmark och Tyskland. Långt före premiären har det varit helt utsålt till den nya föreställningen Feberhavnen (Feberhamnen), som Signa nu har skapat i Prøvesal A på Gamle Scene för och tillsammans med Den Kongelige. Ballets kompani inom kompaniet som heter Corpus.
Om man har upplevt Signas tidigare interaktive performance-installationer som till exempel 57 Beds, Seven Tales of Misery eller Salò, överraskas man inte av den publikinvolverande formen där man hamnar i nära kontakt och även utsätts för beröring och dialog med de medverkande konstnärerna. En interaktiv form som fortsätter att fascinera, både är intressant och utmanande, men bjuder på perioder av stiltje i den nästa fyra timmar långa föreställningen.
I likhet med Signas tidigare verk kretsar Feberhavnen kring maktspel och frågor om kontrol och frihet, förförelse och underkastelse i ett militant, hierarkiskt och dekadent universum. Denna gång med en mycket träffande utgångspunkt och speglingt av balettens egen värld.
Titlen syftar på ett feberhärjat Köpenhamn, där allt har brutit ihop och tiden har gått i stå. Balettdansarna, som bor i Det Kongelige Teaters hjärta, ger med all kraft några av de resterande stegen av en borttappat kulturellt hopp om överlevnad för byns sista invånare. Efter att ha blivit kontrollerade av metalldetektorer av föreställningens militanta medhjälpare förs publiken in i tolv små detaljerat utsmyckade rum i en gammelmodig stil, där de noggrant övervakade balettdansarna hålls som djur i bås.
Mellan de två raderna av rum är det stora dansgolv, där rituella maktspel och danstävlingar äger rum med en gammal balettmästardocka högt svävnde över dansgolvet. Antingen tronar den militanta ledaren (Arthur Köstler) tillsammans med sina två drottningar (Signa Köstler och Nana Francisca Schottländer) och styr över allt och alla. Men den starkaste performern i både tal och gestik är Den Kongelige Ballets framstående karaktärsdansare, Morten Eggert, i rollen som ceremonimästare.
De övriga 18 välregisserade dansarna agerar också väldigt fint i föreställningens intriganta spel där vi som publik får bevitta såväl til både lurendrejeri, rykten och skvaller. Själva dansinslagen är intressantast. De har bland annat referenser till Den döende svanen och dödsdansen ur Giselle och Romeo och Julia. Som en förskräcklig spegel av såväl underhållningsindustrin som konkurrenssamhället får vi se hur en vinnare av en belönad och hyllad, medan förlorarna utsätts för den grövsta formen av förnedring.
Precis som i baletten Sylfiden är den mörka och förträngda ondskan i ”Feberhavnen” representerad av en hexa, här gestaltad av Louisa Aisin, som mitt i den vita dekadenta konstnärliga miljön framstår som ytterst maktfullkomlig med sitt starka autentiska uttryck av afrikansk dans och sång. Några av de mer hysteriska gruppstegen saknar i gengäld autencitet i uttrycket, men som helhet är ”Feberhavnen”riktigt rätt tänkt och det är ett exempel på modigt samarbete mellan Corpus och Signa.

Vibeke Wern

Fler Recensioner

Annonser