Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

Dockor på gränsen mellan politik och propaganda

2015-05-15

Fakta:

Namn: Outpost
Författare: Idé: Green Ginger, Manuskript: Mike Akers Historie: Mike Akers, Joseph Wallace och Chris Pirie
Regissör: Joseph Wallace
Musik: The Bower Brothers
Ensemble: Samarbete mellan Tobacco Factory Theatres (UK) och Figurteatret i Nordland (N), medverkande Adam Fuller, Kim Heron och Chris Pirie, dockmakare: Emma Powell samt assistent Camilla Clarke.
Plats: Husets Teater, Halmtorvet 9, 1700 København V
» http://puppetfestival.dk

Puppets in Politics är temat för Copenhagen Puppet Festival, som äger rum 14 – 17 maj. Festivalen bjuder på internationell dockteater för vuxna. Först ute på festivalen är det brittiska kompaniet Green Ginger, som från slutet av 70-talet och under 80-talet förnyade den västeuropeiska dockteatern för vuxna. Green Ginger spelar deras senaste föreställning Outpost, som är en absurd, satirisk och samhällskritiskt stycke.

Den unga rekryten Luis utstationeras till en ödslig gränsstation mellan sitt fosterland Escobia och grannlandet Grud – två nationer i evig strid. Luis är en patriot med pliktkänsla. Han hyllar sin president Donatella Gazpacho Ecumendes och tar sitt jobb som gränsvakt på allvar. Han tror på ordning och disciplin till skillnad från den äldre BK, som står på den andra sidan av gränsbommen. Den erfarne BK har varit utstationerad som gränsvakt under hela sitt liv och tar inte saker och ting på så stort allvar. “Det handlar bara om en imaginär linje i dammet”, säger han om gränsen, som han passerar, når han ska gå på dass. Han så att säga skiter i gränsen mellan de två länderna. De två vakterna sitter i var sitt vakttorn, där det inte finns mycket annat att göra än att titta på tv. Problemet är bara att det på denna gudsförgätna plats bara finns nog med ström för en enda tv. Unge Luis vill se det nationalistiska Extravision Song Contest, där Escobia är på väg att vinna, medan gamle BK föredrar porr. Om båda sätter på tv:n, går strömmen för bägge två. I sina försök att få ström gräver de sig ner för att hitta ledningar i jorden, som leder till en explosion, så att de plötsligt hamnar i en grotta med lysande kristaller. Där nere i mörkret lever några märkliga väsen – en slags aliens, som själva förflyttar sig med hjälp av flygande tefat. Dessa märkliga men inte alls ovänliga väsen håller kvar BK. Luis flyger däremot tillbaka till gränsövergången där hans förmågor som gränsvakt testas och hans nationella lojaliteter sätts på prov. En maskerad dam försöker korsa gränsen utan korrekta dokument, så Luis följer alla regler till punkt och pricka och nekar henne inresa. Han är den perfekta gränsvakten, och det gläder den resande damen. Hon demaskerar sig, och det visar sig att hon är självaste Donatella Gazpacho Ecumendes, presidenten i Escobia. Men det visar sig också, att Donatella Gazpacho Ecumendes snarare är en diktator än en demokratisk ledare. Hon vill lägga vantarna på kristallerna i gruvan, och Luis utnämns snart till energiminister, medan de märkliga väsen som finns i gruvan ska bli till slavar. Kristallerna ska dock inte användas som energi, som presidenten påstår, utan till bomber. Äntligen går det upp för den naive Luis, att makten är har stigit hans högt ärade præsident till huvedet. Hon har blivit en cynisk diktator, som inte skyr några medel för att bevara sin makt. Människolov betyder ingenting för henne och hon dräper egenhändigt en av gruvarbetarna. Luis och BK enas nu i kampen mot Donatella Gazpacho Ecumendes, och riktar hennes bomber mot henne själv.

Dockorna Luis, Bk och Donatella Gazpacho Ecumendes är verkligen välgjorda, de är mycket uttrycksfulla, så man lätt lever sig in i dem och dramat omkring dem. Även om de tre dockspelarna inte döljer sig, men är fullständigt synliga, förblir dockornas magi intakt. Dockspelarna pratar klart och välartikulerat, så att man förstår vad som sägs. Ljus- och ljuddesign är koordinerad in i minsta detalj, Det här handlar om enormt professionell dockteater. I programmet kan man läsa om att kompaniet Green Ginger har fått inspiration till presidentfiguren Donatella Gazpacho Ecumendes i Margaret Thatchers politiska tal som hon håll under de omfattande gruvarbetarstrejkerna under 1980-talet. Den informationen behöver inte publiken,för det är uppenbart för var och en som kan minnas Thatchers sätt att tackla gruvarbetarstrejkerna, att historien har rötter i dessa händelser. Kanske är detta själva problemet med hela stycket, att det blir så övertydligt och onyanserat, att det samtidigt blir lite trist och förutsägbart. En kamp mellan det goda och det onda, även om det är det goda som till på öppet segrar, blir det inte lite för sagoaktigt? Kanske har Green Ginger, glömt bort att publiken inte består av barn, utan av vuxna.

Föreställningen spelas på Husets Teater, Halmtorvet 9, Köpenhamn till och med 17 maj.

Torben Kastrup

Fler Recensioner

Annonser