Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Söndag 27 september 2020

Snällt och beskedligt med Freud

2015-05-10

Fakta:

Namn: Freuds anatomiska teater
Koreografi: Gunnlagur Egilson
Regissör: Carolina Frände/Robert Fux
Musik: Jonas Dominque
Plats: Rotundan, Operan, Stockholm
» http://www.operan.se/sv/Var-repertoar/20142015/Freuds-anatomiska-teater/

En anatomisk teater är den lektionssal där läkarstudenter förr undervisades om människokroppen genom dissekering. På Operans Rotunda har en finfin anatomisk teater byggts upp för skärskådan och föreläsning. Samtidigt med en doft av wienercafé, en stråkkvartett spelar på en hylla ovanför den runda spelplatsen.
Roligt, lekfullt, bra och Robert Fux förvandlad till Freud. Fux har blivit svensk scenkonsts främsta transformer, och nu är han oigenkännlig på nytt i tweed och damasker, skägg och grått hår som Sigmund Freud. Auktoritär och självgod undersöker han Kvinnan, denna gåtfulla varelse som saknar vad männen har. Hans examineringsmaterial är fem balettdansöser, kompetenta yrkeskvinnor med mål i mun som är urless på att vara så behagfulla, älskliga, snälla och blyga som balettromantiken föreskriver. Här skymtar till och med, som hastigast, iakttagelsen att romantikens baletter ursprungligen ställde dramatiska krav mer än tekniska – när blev evilibristiken balettchef?
Här vankas frosseri i tyll och fjärilsvingar, förtjusande och påkostat och Jonas Dominques An der Schönen Donau med intvinnad Tjajkovskij är charmant. Problemet är känslan av att vad omvärlden har talat om i ett kvarts sekel, för att inte säga hundra år, först nu anländer till operahuset. Så illa är det ändå inte. Uppsättningen vänder sig till ungdomar från 15 år – hur många av dem har Svansjön som referens? Är balettdansösen ens längre en ikon för tonåringar?
Gunnlagur Egilsons koreografi för dansöserna är klassiska variationer, och de fem visar prov på viss dramatisk snits, så tråkigt har man inte. Ballerinorna ger igen och fjättrar Freud/balettmästaren med rosa sidenband och tvingar honom att ge upp sina gammaldags idéer. Vilket han gör.
Tänk. Det förvånar mig att Frände-Fux som stått för radikala framflytt av positionerna kring genusfrågor nu gör något så trivsamt beskedligt. Fast snyggt och kul, förstås.

Texten är tidigare publicerad i Expressen Kultur 6 maj.

Margareta Sörenson

Fler Recensioner

Annonser