Resa in i jordens inre

Det är nästan som en resa in i den franska forfattarens Jules Vernes uppdiktade universum i Resa till jordens medelpunkt. I dansdramat Broken tar det brittiska kompaniet Motionhouse publiken med på en upptäcksresa in i jordens inre, ner under havet och tilbaka in en fjärran forntid. Videoprojektioner på en stor duk, som är genomtränglig, skapar spännande scenerier i föreställningen. Dansare och rekvisita perforerar filmduken, så filmen därmed för en tredimensionell karaktär. Film och verklighet smälter samman på förunderligt och magiskt vis.
Det hela börjar med ”the big bang”. En video som visar en stor explosion på scenens fond. Livet föds i havet. Maneter och andra organismer – inkarnerade av sex dansarna – verkar flyta omkring i det vatten, som skvalpar på duken. Dansarna rullar – sittande, stående och liggande – iväg över varandra, som om de fördes iväg av en stark ström. Det hela blir till ett sammelsurium av steg, rörelse och akrobatik, som leder tankarna vidare till ett korallrev i havet som myllrar av olika livsformer och därför framstår som ganska tumultariskt och kaotiskt.
Långsamt sker en form av evolution. Kvinnorna sitter på huk på männens skuldror som för att demonstrera arternas utveckling. Plötsligt är vi framme i vår igenkännliga nutid. Ut genom fondens filmduk borrar sig tre manlige dansare med lysande pannlampor bundna om huvudet. En flott och överraskande effekt. Genom dansarens klättring på en påle och via en bakgrunds-video, som visar en nedstigning i berggrunden, får publiken en stark och intensiv upplevelse av tre gruvarbetare som rör sig långt ner i gruvschakten. Ett våldsamt stenras visas på videoprojektionen, och gruvarbetarna blir instängda i underjorden. En lång dödskamp med vridande rörelser tar vid, men scenen blir alltför långdragen och teatralisk. Men så lyckas äntligen änglalika varelser i fladdrande vita klänningar rädda två av gruvarbetarna upp i ljuset, medan den tredje istället verkar förvandlas till gödning för växter som borrar sina rötter långt ner i underjorden. Via de kraftiga plantrötterna kommer den döda gruvarbetaren snart upp till jodens yta, där han försvinner in i ett ihåligt träd som visas på fimlduken. Han återgår alltså till naturens fantastiska kretslopp.
Uppe på jordens yta klättrar dansarna runt i trän. Deras grenar borrar sig ut genom filmduken och fungerar som en slags handgrepp varifrån dansarna kan utöva kraftfull luftakrobatik. Kanske är vi tillbaka i en urtid, när mänskligheten levde som apor i trädkronorna? Vi är dock snart nere under jorden igen, där en kvinna sitter vid bålet i en underjordisk grotta. Hon skräms av ansiktslösa skuggor, som blir fler och fler samt större och större.
Till sist är vi tillbaka igen i en mycket igenkännbar nutid. Dansarna befinner sig i en flervåningsbyggnad som drabbas av ett jordskalv. De kämpar i halsbrytande stunts för at slippa levande ut ur det sammanstörtande bostadshuset, som visas på lduken bakom dem. Scenen är dramatisk och effektfull som i en actionfilm, men återigen dras scenen ut under en alltför lång tid, och den spännande handlingen blir trist och en aning komisk som i en dålig stumfilm.
Visuellt är Broken intressant, annorlunda och nyskapande, men samtidigt missbrukar och utnyttjar föreställningen också sina egna verkningsmedel, så att man som publik blir trött på alla effektsökeriet under föreställningens gång. De effekter som man tidigare har tyckt vara unika och spännande, verkar så småningen triviala och trista. Det förekommer alltför många perforeringar av filmduken för att man i det långa loppet ska kunna överraskas av dem. Dessutom är ljudet enformigt och det går inte att höra skillnaden mellan att befinna sig djupt nere i jorden eller högt uppe i trädkronorna.
Broken är en harmlös föreställning som visst kan underhålla hela familjen. och dansarna är skickliga med sin atletiska dans och akrobatik på golvet och i luften. Men det överdrivna effektsökeriet kväver poesin och föreställningen lyckas inte lyfta sig över den rent underhållande nivån.

Torben Kastrup