Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Måndag 28 september 2020

Ett rum i spänning och uppror

2015-04-23

Fakta:

Namn: Tumult
Koreografi: Tina Tapgaard
Musik: Mathias Friis-Hansen
Ensemble: Recoil Performance Group
Plats: Dansehallerne, Köpenhamn

Tina Tarpgaard och hennes Recoil Performance Group har med Tumult gjort ett starkt verk om massdemonstrationer.
Det är imponerande, hur koreografen Tina Tarpgaard fortsätter att söka vidare i dansens omfattande universum. Och hon gjor det alltid konsekvent inom det område hon undersöker. I sitt nya verk Tumult har hon inspirerats av demmonstrationerna från den arabiska våren och från rörelsen Occupy Wall Street 2011, som hon själv bevittnade. Men hon tar också sin utgångspunkt i den amerikanska filosofen Judith Butlers föreläsning från samma år , Bodies in alliance and the politics of the street, som just handlar om, vad som sker, när kroppar samlas i massdemonstrationer på platser och gator och går från att vara individer till en massa i rörelse.
I Tumult har på grund av detta Tina Tarpgaard först och främst inriktat sig på massrörelsen och rummet och energin mellan dansarna, itället för den enskilda dansarens kropp och rörelse. Hon lyckas på ett mycket intressant sätt visa på grupprörelsens enorma kraft enbart via fyra dansare på scenen.
Med sig på scenen har nämligen de fyra väldigt starka dansarna, Demian Haller, Asher Lev, Siri Wolthoorn och Jonas Örkner, några stora elastiska tygfanor som utgör en väsentlig del av scenografin.
Med fanorna fästade i varandra och scenens omgivand metallkonstruktion synliggörs samband, spänningar och mellanrum mellan kropparna på samma vis som rörelser effektfullt förstoras och fortplantas likt stora vågor. Såväl kroppas som sandsäckar används som motvikter i de starka dragkrafterna i fanorna och hela tiden förnimmer man den underliggande potentialen för en explosion av energi.
Tumullt uppstår när dansarna stöter ihop och trillar ner på golvet. De kravlar flämtande och svettiga vidare i sin insisterande och enorma fysiska krafansträngning, och vilt och dynamiskt springer de fram mot publiken men faller omkull och dras elastiskt tillbaka.
En väldigt viktig stämningsskapande medspelare är Mathias Friis-Hansens delvis interaktiva elektroniska musik, som använder sig av och förstärks via ljuden från karbinhakar och scenografins metallkonstruktion. Publiken blir till en del av det vibrerande rummet, när flaggorna mot slutet dras över sittplatserna samtidigt som neonljuset släcks, och bara dansarnas pannlampor lyser upp i mörkret, som i stillheten före stormen.
Som en kommentar till Tumult har Tina Tarpgaard längst bak på scenen mycket träffande valt att visa upp bildkonstnären Lise Harlevs verk I don’t always agree. En rad demonstrationsplakat med texter, som pekar på det spända förhållande som kan vara fallet mellan den enskilde och sammanslutningens värderingar. Ett förhållande som även synliggörs i det mycket väl utformade verket.

Spelas på Dansehallerne, till och med 24 april.

Vibeke Wern

Fler Recensioner

Annonser