Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Torsdag 24 september 2020

Ett riktigt allkonstverk

2015-04-02

Fakta:

Namn: Sånger från en inställd skilsmässa
Koreografi: Lidia Wos
Regissör: Stina Ancker
Musik: Musik & text: Mikael Wiehe,,Musikaliska arrangemang & kapellmästare: Eddie Nyström & P-O Nilsson
Ensemble: Sångare: Åsa Fång & Andi Almqvist Dansare: Patrick Bragdell, Laura Lohi & Lidia Wos Musiker: P-O Nilsson, Eddie Nyström, Mats Ingvarsson, Mikael "Walle" Wahlgren
Plats: Skånes Dansteater
» http://www.skanesdansteater.se/

Någon slår hårt med en flugsmälla i scenrummet, skapar en rastlös stämning som det kan bli när en separation oväntat sker, gestaltat av tre dansare med ryckiga, kantiga, snabba rörelsemönster, i denna musik-och dansteaterföreställning som är en samproduktion mellan Skånes Dansteater och Malmö Opera.
Vardagsnära uttryck och rörelser (som flugsmällan) kännetecknar Lidia Wos koreografi för dansare och sångare i detta allkonstverk av musik, text, dans och ljusdesign om ett ovanligt tema, skilsmässa.
Strindberg är en av de få som skrivit om det, till exempel i delvis självbiografiska Dödsdansen, Bergman har med Scener ur ett äktenskap skapat debatt. Sånger från en inställd skilsmässa är en starkt drabbande föreställning där alla med olika lager av uttryck på scen gestaltar en enda person, mannen som plötsligt blir övergiven av sin fru efter tjugoårigt äktenskap. Han som beslutar sig för att öppet uttrycka sin sorg, smärta och förtvivlan över förlorad kärlek, bestulen på gemensam historia , minnen av det förflutna.
Andi Almqvist liksom ”delar med sig” av sin kraftfulla sång till dansarna, som gestaltar text och musik, tillsammans med honom med stark känsla.
Som i sången där han blivit lämnad men inte fått veta hela sanningen – att hans frun har en ny man. Det har hon inte talat om för honom.
Medan han sjunger staplar dansarna flyttkartonger runt den sittande sångaren, hans rollkaraktär blir instängd i sina egna känslor, inuti en Berlinmur av lådor.
Koreografen Lidia Wos staplar kartonger och flyttar bord och stolar (det påminner om Pina Bausch), höjer känslan av rastlöshet och mental, fysisk flyttning efter separation, dansarnas drastiska uttryck river upp känslomässiga visuella sår, med tvära kast.
Wiehes till synes okomplicerade texter blir särskilt drabbande då dansarna i akt två tar mer plats med olika koreografiska uttryck , som i sången om skridskoprinsessan, när en dansare hänger och fladdrar i ett fönster, hjälplöst, hit och dit- emotionellt utsatt (kan påminna om Wiehes välkända Flickan och kråkan).
Lidia Wos gestaltar med skenbar lätthet motsägelsefulla inre känslor hos kontrahenterna inför den sårbara återföreningen, i slutet när ytterdörren öppnas och stängs – som den ambivalenta försoningen – där dörren till slut stårpå glänt – som ett äktenskap efter en inställd skilsmässa.
Jag minns den konsert som Mikael Wiehe och Jacques Werup hade på intima Victoriascenen i Malmö för sju år sedan då Wiehe just blivit klar med sitt album Sånger från en inställd skilsmässa. De två verkade befinna sig i liknande känslomässiga situation och bytte sånger med varandra.
Plötsligt lät Wiehes sångtexter mer poetiska i poeten Werups sätt att sjunga, och Werups poesi blev mer politisk i Wiehes framförande. Text och musik bytte kläder och skor med varandra inför en något förbryllad publik och de två på scen.
En ny upplevelse, då dessa tretton låtar just kommit ut. Nu idag har dessa tretton sånger tagit en ytterligare steg framåt och blivit ett allkonstverk som borde på turné genom hela Sverige.

Spelas på Skånes Dansteater till och med 19 april.

Ingela Brovik

Fler Recensioner

Annonser