Välkommen till danstidningen.se. Allt om dans i Norden. Onsdag 02 december 2020

Gemenskap och identitet

2015-03-20

Fakta:

Namn: I My Mini Me (Från 12 år)
Koreografi: Koreografi, koncept och iscensättning: Tina Tarpgaard.
Musik: Pelle Skovmand
Ensemble: Aaben Dans
Plats: Scenen i Laboratoriet, Musicon, Roskilde
» http://www.abendans.dk

Koreografen Tina Tarpgaard har med I My Mini Me nu gjort sin första och väldigt trevliga föreställning för ungdomar till Aaben Dans i Roskilde.
Kläderna visar vem du är och vad du indentifierar dig med. I Tina Tarpgaards första barn- och ungdomsföreställning I My Mini Me som är ett beställningsverk för Aaben Dans i Roskilde, har kläderna många och skojiga funktioner. Förutom de tre dansarna är en viktig medspelare också en jättelikt mormors-lapptäcke bestående av byxor, tröjor och andra kläder som dansarna kan ta på sig.
Även om den Reumert-prisbelönade Tina Tarpgaard, som inte minst är känd för sina interaktiva koreografier för Recoil Performance Group, använder sig av en ganska abstrakt berättarform I My Mini Me, lyckas hon att göra en berättelse för och om de unga. En berättelse om tonåringars önskan om gemenskap och tillhörighet, som växlar mellan frigörelse och självständighet i jakten efter den egna identiteten.
Karakteristiskt för Tarpgaard är koreografin rik på rörelser och i sin lekfulla estetik innebär den tekniska utmaningar för de tre utmärkta dansarna: Siri Woolthorn, Antoinette Helbing och Pierre Enaux. I en fin sekvens sätter dansaren till och med ord på sina exakt utförda rörelser på sina respektive modersmål, så att berättelserna på danska, tyska och franska blir till en hel kör av rytmer.
Det startar på ett skojigt sätt, när allting bara liknar en enda stor röra med alla dansarna och Helbing liggendes på toppen av lapptäcket som täcker över de två andra dansarna. Strax kommer stapeln till liv, och plötsligt sticker ett ben av en flicka ut i ena änden, medan Enaux’ huvud dyker upp i den andra, så det hela ser ut som en jättelång människa.
Med sammanflätade tygstycken blir två av dansarna nästan till oskiljaktliga siamesiska tvillingar, som tillsammans trillar, rullar och slår kullerbyttor. Ännu tätare blir samhörigheten när de två dansarna förenas i ett gemensamt klädesplagg. Hur en tonårings kropp plötsligt skjuter i höjden illustreras fyndigt, när Enaux’ långa armar sticker ut genom ärmarna på den lilla pigga Helbings blus.
Hon undersöker även sin egen kropp genom att sätta hela kroppen i skakning, och det är nära till både gråt och skratt, när hon i sin jakt på identitet försöker förstå vilket slags djur hon egentligen liknar. Men även om det slutligen ser väldigt tjusigt ut när hon häver sig över de andra iförd lapptäcket som en gigantisk klänning visar det sig vara en ohållbar hållning, i tonåringens jakt på olika identiteter.

Vibeke Wern

Fler Recensioner

Annonser