Riktiga sömnpiller

Dansehallerne på Carlsberg i Köpenhamn har gjort stor succé med sin programserie Thousand Threads som har bjudit på spännande och experimenterande dansupplevelser från hela världen. Till den tjugonde omgången av Thousand Threads bjöds på ett rent franskt program och förväntningarna var skyhöga speciellt som pr-maskineriet hade utlovat ”två fantastiska franska verk” och att man kunde förvänta sig ”en kväll med en mix av modern dans och performance spetsat med nycirkus, hip hop och enastående jonglering med bollar”.
Det blev tyvärr instället en ytterst trist afton som kändes lång, även om de två verken vardera bara var 35 minuter långa. Varför dessa verk överhuvudtaget bjudits till Danmark var obegripligt, det gjorde inte heller publiken som lämnade teatern mitt under föreställningen och bland de som inte gjorde det föll somliga i sömn. Först ute var Favela Compagnie bestående av George Cordiero och Leïla Ka med verket La table. Det ska något extraordinärt till för att göra ett verk spännande när det endast består av en scen med två människor som sitter vid ett bord i 35 minuter. Till exempel innovativa rörelser och skojiga infall tillsammans med lustig mimik. Och kanske också spännande ljud- och ljusdesign, men nej, med stendöda ansikten sitter dansarna vid bordet och upprepar samma sak om och om igen, oftast utan musik men då och då med små bitar av rysk kyrkomusik, Man blir både mätt och trött på La table. Det finns ingen hip hop, men kanske någon liten electric boogaloo-rörelse kan spåras i armarna enkla koreografi. Det händer helt enkelt för lite i La table och man sitter och tänker på sagan om Kejsarens nya kläder.
Bruit de Couloir av och med Clément Dazin var dessvärre inte ett dugg mer intressant än La table. Och det är faktiskt tråkigt för Dazin är en riktigt skicklig jonglör, men under den mesta tiden drakar han runt och manipulerar några bollar i ett dunkelt rum.
Enligt programmet skulle Bruit de Couloir handla om nära döden upplevelser då man återupplever livet innan man förvinner in i ett skarpt ljus. Slutligen gör också Clément Dazin detoch det är verkets allra bästa idé, för då vet man som publik att föreställningen äntligen är slut.Av programmet framgår även att avsikten med Bruit de Couloir är att utmana publikens tidsuppfattning genom bruk av kroppsliga effekter i slow-motion, staccatto och omtagning under hög rörelsehastighet, Konklusionen måste vara att tiden gick ohyggligt långsamt under kläder.
Bruit de Couloir och den tjugonde omgången av Thousand Threads på det hela taget, ett fullständigt tidsspill.

Torben Kastrup